Erik Kruskopf

I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i det fascinerande ämnet Erik Kruskopf, och utforska dess ursprung, evolution och relevans i dagens samhälle. Sedan starten har Erik Kruskopf spelat en avgörande roll i olika aspekter av vardagen och påverkat allt från kultur och konst till teknik och ekonomi. Under åren har Erik Kruskopf genomgått betydande förändringar och anpassat sig till nya paradigm och utmaningar som har uppstått över tid. Genom en djupgående och detaljerad analys kommer vi att upptäcka de många aspekterna av Erik Kruskopf och dess inverkan på den samtida världen, såväl som de olika perspektiv som finns kring detta viktiga ämne.

Erik Kruskopf
Född29 augusti 1930[1] (94 år)
Medborgare iFinland
Utbildad vidSvenska normallyceum
SysselsättningFörfattare, kritiker, konsthistoriker
Utmärkelser
Tollanderska priset (2001)
Redigera Wikidata

Erik Georg Ragnar Kruskopf, född 29 augusti 1930 i Helsingfors, är en finlandssvensk konsthistoriker, konstkritiker och författare.

Kruskopf blev filosofie kandidat 1954, filosofie licentiat 1968 och filosofie doktor 1976.

Kruskopf har arbetat bl.a. som regiassistent vid operan 1955–56, redaktör på Hufvudstadsbladet 1956–65, redaktionssekreterare 1965–68, kulturredaktör 1968–78, direktör för Nordiska konstcentret på Sveaborg 1978–86, ombudsman för stiftelsen Finlandsinstitutet i Frankrike 1986–1990, projektchef i stiftelsen Pro Artibus 1990–96, biträdande professor i konsthistoria vid universitetet i Tromsø 1995. Kruskopf mottog statens kritikerpris år 1990.[2]

Kruskopf har som konstkritiker liknats vid en modeskribent. Han använder gärna termer som "tidsenlig" och "otidsenlig" i utvärderande syfte. Med skicklig penna och sofistikerat svängande terminologi går han till skoningslös attack mot konstnärer utanför rådande paradigm.

Bibliografi

  • 1965 – Informellt
  • 1968 – Edvard Munch och Finland
  • 1970 – Utredning om den Nordiska ungdomsbiennalen och dess möjligheter i framtiden
  • 1978 – Sam Vanni – ikkuna Eurooppaan
  • 1978 – Ole Kandelin (1920–1947)
  • 1982 – Att hänga konst, en handbok om triviala självklarheter som alla kanske ändå inte har kommit att tänka på
  • 1986 – Prisma 1956–1961
  • 1989 – Finlands konstindustri, den finländska konstflitens utvecklingshistoria
  • 1991 – På konstlinjen, ett urval kåserier om konst 1981–1987
  • 1992 – Bildkonstnären Tove Jansson
  • 1994 – Boken om Ham, tecknaren Signe Hammarsten Jansson
  • 1995 – Skämttecknaren Tove
  • 1998 – En konstens världsman, Bertel Hintze 1901–1969
  • 2000 – Stadens stoder, om offentlig skulptur i Helsingfors
  • 2004 – Tecknaren Tikkanen
  • 2004 – Kruskopf, 50 år konstkritik i Hbl
  • 2005 – Människan och målaren (tillsammans med Ulla-Lena Lundberg, biografi om konstnären Åke Hellman)
  • 2007 – Apollon i Daphnes famn, om Göran Schildts konstsyn
  • 2010 – Ljusets byggare, bildkonst i Finland på 1940–1950-talen
  • 2013 – Den osynliga damen, Stina Krooks Stiftelse 1976–2013

Priser och utmärkelser

Externa länkar

Referenser

  1. ^ Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Erik_KruskopfStore_norske_leksikon.
  2. ^ Kruskopf, Erik i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0