I den här artikeln utforskar vi den fascinerande världen av Derek Bell (racerförare), ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet genom åren. Genom detaljerad analys kommer vi att undersöka de olika aspekterna av Derek Bell (racerförare) och dess inverkan på dagens samhälle. Från dess ursprung till dess utveckling över tid kommer vi att ta upp nyckelaspekter som har markerat dess relevans inom olika områden. Dessutom kommer vi att dyka ner i dess inflytande på populärkulturen och dess roll i människors dagliga liv. Genom den här artikeln kommer vi att upptäcka vikten av Derek Bell (racerförare) och dess betydelse i den samtida världen. Gör dig redo att ge dig ut på en upptäckts- och kunskapsresa!
![]() | |
![]() Derek Bell, 2008. | |
Formel 1 | |
---|---|
Aktiv | 1968 - 1972, 1974 |
Senaste stall | Surtees |
Debut | Italien 1968 |
Sista lopp | Kanada 1974 |
Antal lopp | 16 |
Antal starter | 9 |
Antal brutna lopp | 7 |
Poäng totalt | 1 |
Derek Reginald Bell MBE, född 31 oktober 1941 i Pinner i England, är en brittisk racerförare. Han bor i USA.
Bell började med racing 1964 och tävlade sedan i formel 3 1965-1967. Han vann sju lopp den sista säsongen. 1968 gick han vidare till formel 2 och tävlade i en privat Brabham BT23C. Bell visade sådana talanger att han uppmärksammades av Ferrari som lät honom köra två lopp i formel 1, i Italien 1968 och i USA 1968. Bell fick även köra ett lopp för McLaren i Storbritannien 1969. Han rattade då en fyrhjulsdriven McLaren M9A, en bil som endast användes i det loppet. Bell tävlade i ett lopp för Tom Wheatcroft Racing i en Brabham BT26 i Belgien 1970 och ett lopp för Surtees på Watkins Glen i USA 1970, där han kom sexa och fick sin enda poäng.
Bell körde senare ytterligare några formel 1-lopp innan han med framgång började tävla i sportbilar. Han har vunnit Le Mans 24-timmars fem gånger, Daytona 24-timmars tre gånger och FIA World Endurance Championship två säsonger, 1985 och 1986. Bell är numera bosatt i USA och är expertkommentator vid formel 1-tävlingar.
Säsong | Stall/Tillverkare | Poäng | Placering |
---|---|---|---|
1968 | Ferrari[1] | 0 | – |
1969 | McLaren-Ford[2] | 0 | – |
1970 | Tom Wheatcroft Racing (Brabham-Ford)[3] Surtees-Ford[4] |
1 |
25 |
1971 | Surtees-Ford[5] | 0 | – |
1972 | Tecno | 0 | – |
1974 | Surtees-Ford | 0 | – |