I den här artikeln kommer Cister att behandlas från olika perspektiv, med syftet att ge en fullständig och detaljerad bild av detta ämne. Dess ursprung, dess utveckling över tid, liksom dess implikationer i dagens samhälle kommer att analyseras. Dessutom kommer olika åsikter och synpunkter att presenteras som gör att läsaren kan bilda sig en tydlig och objektiv idé. Genom ett rigoröst och kritiskt förhållningssätt är målet att erbjuda en global vision som inbjuder till reflektion och debatt. Cister är ett mycket relevant ämne som förtjänar att studeras och förstås i sin helhet, varför denna artikel föreslås som ett grundläggande verktyg för dem som är intresserade av att fördjupa sin förståelse.
Cister, halscittra, cittra eller cittern, ibland bellmansluta är ett stränginstrument som tillhör familjen lutor. Benämningen cittra var något oegentlig, eller åtminstone flertydig. Instrumentet har hals, päronliknande platt resonanslåda och strängar av metall som varierar i antal. Cistern spelas med fingrarna eller plektrum.
Cistern finns belagd från renässansen. Med sin platta undersida var den mycket enklare och billigare att tillverka än lutan. Den var också lättare att spela på och hålla stämd. Eftersom den var mindre var den lättare att bära med sig än en luta. Detta sammantaget gjorde att instrumentet blev folkligt i lågborgerliga kretsar redan under renässansen, och fram till tidigt 1800-tal fyllde den i viss mån en liknande funktion som gitarren fyller idag. Efter att cistern under 300 års tid varit ett av de vanligaste stränginstrumenten – och trakterats av bland andra Carl Michael Bellman – blev den i början av 1800-talet utkonkurrerad av den allt mer populära gitarren.
En mindre, mandolinliknande variant av instrumentet är cithrinchen. Denna har en klockformad kropp.
Inom modernare irländsk och brittisk folkmusik är cittern ett flatbottnat flerkörigt instrument, närmast synonymt med bouzouki och mandola.
samt nulevande:
|