Chi Andromedae
Numera har Chi Andromedae blivit ett ämne av stor relevans i vårt samhälle. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Chi Andromedae avsevärt påverkat människors liv, både personligt och professionellt. Sedan dess uppkomst har Chi Andromedae genererat omfattande debatt och har varit föremål för många studier och forskning. I den här artikeln kommer vi att utforska i detalj alla aspekter relaterade till Chi Andromedae, från dess ursprung till dess inflytande idag. Vi kommer att analysera hur Chi Andromedae har format våra beteenden, våra interaktioner och vår miljö, och reflektera över de utmaningar och möjligheter det ger.
| Chi Andromedae (χ) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Andromeda |
| Rektascension | 01t 39m 21,0s[1] |
| Deklination | 44° 23′ 10″[1] |
| Skenbar magnitud () | +5,1627[1] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G8 III[2] |
| U–B | +0,55[3] |
| B–V | +0,883[1] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +6,54[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: –19,78[1] mas/år Dek.: +15,40[1] mas/år |
| Parallax () | 13,03 ± 0,55[1] mas |
| Avstånd | 250 ± 10 lå (77 ± 3 pc) |
| Detaljer | |
| Radie | 9[4] R☉ |
| Luminositet | 47[4] L☉ |
| Temperatur | 5 070[4] K K |
| Metallicitet | -0,21[4] |
| Vinkelhastighet | 0,0[4] |
| Andra beteckningar | |
| 52 Andromedae, BD + 43 ° 343, FK5 2112, HD 10072, HIP 7719, HR 469, SAO 37406 [5] | |
Chi Andromedae (Chi And, χ Andromedae, χ And), som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i östra delen av stjärnbilden Andromeda. Den har en skenbar magnitud på ungefär +5,2,[1] vilket är relativt svagt för att kunna ses med blotta ögat. Baserat på parallaxmätningar gjorda under Hipparcosuppdraget befinner den sig på ett avstånd av ca 250 ljusår (77 parsek) från solen.[1]
Egenskaper
Chi Andromedae är sannolikt en spektroskopisk dubbelstjärna med en uppskattad omloppsperiod på 21,5 år och en excentricitet på 0,37. Den primära komponenten har spektralklass G8 III,[2] vilket tyder på att det är en jättestjärna som har förbrukat vätet i dess kärna och utvecklats bort från huvudserien. Ytterskiktet har expanderat till ungefär nio gånger solens radie och har en utstrålning som är 47[4] gånger solens strålning vid en effektiv temperatur av 5 070 K.[4] Denna värme ger stjärnan den gula färg som karakteriserar en stjärna av spektraltyp G.[6] Det verkar vara mycket långsamt roterande utan mätbar projicerad rotationshastighet.[4]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 Freely accessible, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ Griffin, R. F. (June 1998), "Spectroscopic binary orbits from photoelectric radial velocities. Paper 140: Chi Andromedae", The Observatory, 118: 158–165, Bibcode:1998Obs...118..158G.
- ^ Argue, A. N. (1966), "UBV photometry of 550 F, G and K type stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 133: 475–493, Bibcode:1966MNRAS.133..475A, doi:10.1093/mnras/133.4.475.
- ^ Massarotti, Alessandro; et al. (January 2008), "Rotational and Radial Velocities for a Sample of 761 HIPPARCOS Giants and the Role of Binarity", The Astronomical Journal, 135 (1): 209–231, Bibcode:2008AJ....135..209M, doi:10.1088/0004-6256/135/1/209.
- ^ "chi And -- Star", SIMBAD Astronomical Object Database, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2012-06-25.
- ^ "The Colour of Stars", Australia Telescope, Outreach and Education, Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation, December 21, 2004, archived from the original on 2012-03-10, hämtad 2012-01-16.
