Idag är Brånshult ett ämne som har fått relevans inom olika samhällsområden. Dess inverkan sträcker sig från den personliga till den professionella sfären, och genererar diskussioner och reflektioner om dess inflytande på våra liv. Från dess ursprung till dess nuvarande utveckling har Brånshult varit föremål för intresse och studier, vilket motiverat experter och fans att fördjupa sig i dess många aspekter. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika perspektiven och aspekterna relaterade till Brånshult, och analysera dess betydelse och implikationer i dagens värld.
Brånshult | |
småort | |
Land | ![]() |
---|---|
Landskap | Östergötland |
Län | Östergötlands län |
Kommun | Motala kommun |
Distrikt | Kristbergs distrikt |
Koordinater | 58°34′20″N 15°13′37″Ö / 58.57222°N 15.22694°Ö |
Area | 15 hektar (2023)[1] |
Folkmängd | 52 (2023)[1] |
Befolkningstäthet | 3,5 inv./hektar |
Tidszon | CET (UTC+1) |
- sommartid | CEST (UTC+2) |
Småortskod | S1391[2] |
Beb.områdeskod | 0583SB118 (1995–2020)[3][4] 0583SB118 (2023–)[5] |
Ortens läge i Östergötlands län.
| |
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning Redigera Wikidata |
Brånshult är en by med småbruksegnahem samt en tidigare gård i södra delen av Kristbergs socken i Motala kommun, Östergötlands län. Brånshult är belägen vid riksväg 34 mellan Kristberg och Borensberg. Bebyggelsen var av SCB klassad som en småort mellan 1995 och 2020 samt från 2023
Föreningen Egna Hem i Motala (FEM) inköpte 1895 gården Brånshult och lät stycka upp den till en av Sveriges första småbrukskolonier bestående av tolv småbruksegnahem och fyra bostadsegnahem. Inspiration kan ha hämtats från småbruksegnahemmen i Kulla, likaså i Kristbergs socken, och i Ervasteby i dåvarande Motala landskommun.
Bebyggelsen klättrar upp på längs den markanta randås som i denna trakt löper parallellt med sjön Boren.
På en liten kulle på en åker i närheten av Boren finns rester av en stenåldersboplats, sannolikt från den äldre stenåldern och kanske 8.000 år gammal. En enklare byggnad eller hydda låg på kullens sluttning. Sanden gjorde att man slapp fukt och väta. På marken finns spår av människor i form av avslag av flinta och bearbetad kvarts. Flintan användes till pilspetsar och kvartsen till att bearbeta skinnen från djuren man jagade. I närheten fanns hjort och vildsvin i den tidens täta ädellövskogar. I Boren var det riklig tillgång på fisk och sjöfåglar.
Boplatsen vid Brånshult användes främst under sommaren då man samlade, fiskade och jagade. Denna period kallas inte av en slump för jägar- och samlarstenåldern. Vintertid vistades individer, familjegrupper, stammar och klaner på andra platser. Där samlades man varje vinter i större antal.
|