Bismarckhök
I dagens artikel ska vi fördjupa oss i den fascinerande världen av Bismarckhök. I århundraden har Bismarckhök varit föremål för studier och debatt inom olika discipliner och kunskapsområden. Dess inflytande sträcker sig till alla aspekter av det dagliga livet, från politik till populärkultur. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och tillvägagångssätt som hjälper oss att bättre förstå Bismarckhöks roll i vårt nuvarande samhälle. Med expertintervjuer, detaljerad analys och konkreta exempel kommer vi att fördjupa oss i de många aspekterna av Bismarckhök och upptäcka hur dess inverkan fortsätter att forma vår värld på överraskande sätt.
| Bismarckhök Status i världen: Sårbar[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Tachyspiza |
| Art | Bismarckhök T. brachyura |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tachyspiza brachyura | |
| Auktor | (Ramsay, 1879) |
| Utbredning | |
 | |
Bismarckhök[2] (Tachyspiza brachyura) är en hotad fågel i familjen hökar.[3] Den förekommer på två öar i Bismarckarkipelagen utanför Nya Guinea.
Utseende och läten
Bismarckhöken är en liten (27–34 cm) gråvit hök. Adulta fåglar är mörkgrå ovan med fylligt kastanjebrun nackkrage och ljusgrå undersida. Ungfåglar har mörk hjässa, rostfärgad svartfläckig ovansida och kraftigt mörkstreckad ljusbeige undersida. Ögat är rött, vaxhuden och benen gula. Lätet är okänt.
Utbredning och systematik
Fågeln förekommer enbart på New Britain och södra New Ireland i Bismarckarkipelagen tillhörande Papua Nya Guinea.[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktskap
Arten placerades tidigare i släktet Accipiter. Genetiska studier visar dock att släktet så som det traditionellt är konstituerat är parafyletiskt, där kärrhökarna i Circus är inbäddade, men också släktena Erythrotriorchis och Megatriorchis.[5][6][7][8][9][10] För att kärrhökarna ska kunna behållas i ett eget släkte delas därför Accipiter delas upp i flera mindre släkten, däriblamd Tachyspiza.[11][3]
Levnadssätt
Bismarckhöken är en mycket dåligt känd skogslevande art. De flesta fynd härrör från bergsskog upp till 1800 meters höjd, på New Ireland mellan 1200 och 1800 meter. Den kan möjligen utkonkurreras i mer påverkade skogar av den vanligare arten gråhök och i låglänta områden av blågrå hök.[1]
Ingen kunskap finns om vare sig dess häckningsbiologi eller dess föda, även om kroppformen tyder på att den jagar fåglar i täta skogsområden.[4]
Status och hot
Bismarckhöken har en mycket liten världspopulation uppskattad till högst 2500 häckande individer, dessutom fördelade i två subpopulationer. Den tros också minska i antal till följd av skogsavverkning. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser den därför vara hotad och placerar den i hotkategorin sårbar, men noterar att bedömningen baseras på rätt lite information, varför vidare studier kan visa att den är vanligare än man i dagsläget känner till.[1]
Noter
- ^ Birdlife International 2012 Accipiter brachyurus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
- ^ Debus, S., Kirwan, G.M. & Christie, D.A. (2020). New Britain Sparrowhawk (Accipiter brachyurus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53073 2 mars 2020).
- ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
- ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
- ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
- ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
- ^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
- ^ Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.
- ^ Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society
Externa länkar
Wikispecies har information om Tachyspiza brachyura.- Läten på xeno-canto.org
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
|