Bergslagsmål

Utseende flytta till sidofältet dölj

Bergslagsmål är inom svensk dialektologi de dialekter som talas i Bergslagen i Mellansverige. Området är inte helt definierat, men bergslagsmål brukar främst användas som beteckning på dialekterna i nedre Dalarna, Dalabergslagen, och angränsade områden i nordvästra Västmanland, så kallade dalabergslagsmål. Dialekterna i sydvästra Värmland kallas också för värmländskt bergslagsmål. Ibland inbegriper bergslagsmål ett ännu större område.

Dalabergslagsmålen skiljer sig betydligt från dialekterna i övre Dalarna, som kallas dalmål eller egentliga dalmål för att skilja dem åt. Dialekterna i Dalabergslagen har vissa drag gemensamt med dalmålen, men har genom gruvnäringen starkare sydligare influenser och avviker därför betydligt mindre från standardspråket.

Språkdrag

Karakteristiska språkdrag för dalabergslagsmålen är bland annat så kallat bergslags-u, ett mera bakre uttal av det långa u-ljudet som närmar sig centralsvenskt långt o-ljud. Detta har bergslagsmålen gemensamt bl.a. med dalmålen i övre Dalarna.

Dalabergslagsmålen har även ett karakteristiskt entoppigt uttal av båda ordaccenterna, som alltså enbart skiljer sig åt genom tontoppens timing. Ett annat karakteristiskt tonalt drag i sammansatta ord med accent 2 är att tonen stiger vid den betonade stavelsen, för att sedan stanna kvar i högt tonläge ( s.k. hög platå), för att sedan sjunka vid den bibetonade stavelsen. Dessa tonala drag har bergslagsmålen gemensamt med gotländska dialekter.

Referenser

Noter

  1. ^ Envall 1930.
  2. ^ Noreen 1903, s. 115.
  3. ^ Pamp 1978, s. 111.
  4. ^ Kallstenius 1902.
  5. ^ ”Bergslagsmål”. www.isof.se. https://www.isof.se/lar-dig-mer/kunskapsbanker/lar-dig-mer-om-svenska-dialekter/utforska-sveriges-dialekter/sveamal/bergslagsmal. Läst 2 maj 2023. 
  6. ^ Pamp 1978, s. 111, 114.
  7. ^ Dahl et al. 2010, s. 57.
  8. ^ Bruce 2010, s. 196–197.

Källförteckning