I den här artikeln kommer vi att utforska effekten av Barbro Westerholm i olika sammanhang och situationer. Från dess inflytande på det teknologiska området till dess effekter på det samtida samhället har Barbro Westerholm visat sig vara ett ämne av stor relevans och betydelse. Genom historien har Barbro Westerholm spelat en avgörande roll för att forma den värld vi lever i och dess betydelse fortsätter att vara föremål för debatt och reflektion inom olika kunskapsområden. Genom en detaljerad och omfattande analys kommer vi att undersöka de många aspekterna av Barbro Westerholm och dess inverkan på nutid och framtid.
Barbro Westerholm LIVA | |
![]() Barbro Westerholm, 2021.
| |
Mandatperiod 1988–1991 1991–1994 1994–1998 1998–1999 2006–2010 2010–2014 2014–2018 2018–2022 | |
Valkrets | Stockholms län |
Uppdrag i riksdagen | |
Ordinarie ledamot | |
Född | Barbro Lagergren 16 juni 1933 Hedvig Eleonora församling, Stockholm, Sverige |
Död | 13 mars 2023 (89 år) Engelbrekts distrikt, Stockholm |
Nationalitet | Svensk |
Politiskt parti | Liberalerna |
Yrke | Läkare |
Make | Peter Westerholm (g. 1959–2023, hennes död) |
Barn | 4, inkl. Johan |
Barbro Westerholm, ogift Lagergren, född 16 juni 1933 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm,[1] död 13 mars 2023 i Engelbrekts distrikt i Stockholm,[2][3] var en svensk läkare, forskare och ämbetsman som var riksdagsledamot för Folkpartiet/Liberalerna 1988–1999 samt 2006–2022. Hon var ledamot i RFSU:s förbundsstyrelse.
Barbro Westerholm var dotter till försäkringsaktuarie Helge Lagergren och Gunhild, ogift Werner,[4][5] samt sondotter till Emil Lagergren och dotterdotter till Gunnar Werner. Hon blev medicine licentiat 1959, medicine doktor vid Karolinska Institutet 1965 på en avhandling[6] om experimentella studier av frisättning av histamin och tryptamin, och blev docent där 1965 efter att ha hållit sin provföreläsning om hallucinogener[7]. Hon var medicinalråd vid Socialstyrelsen 1971–1974, medicinsk expert vid Apoteksbolaget 1974–1979, generaldirektör för Socialstyrelsen 1979–1985 och adjungerad professor vid Karolinska Institutet 1986–1989. Hon var riksdagsledamot för Folkpartiet sedermera Liberalerna 1988–1999 samt 2006–2022. Hon var också ordförande för Sveriges Pensionärsförbund 1999–2005. Hon ingick 2005 i Humanisternas förbundsstyrelse.
Under sin tid på Socialstyrelsen var Barbro Westerholm den som 1979 drev igenom att homosexualitet inte längre skulle räknas som en psykisk sjukdom av socialstyrelsen. Detta skedde efter en uppmärksammad demonstration av gay-aktivister i Socialstyrelsens trappa.[8] Trappan ockuperades på nytt av gay-aktivister 1985 i protest mot Socialstyrelsens remissvar på den statliga Homosexutredningen som utrett homosexuellas situation i samhället. Aktivisterna menade att Socialstyrelsen som tyngsta remissinstans slog ned på de bra sakerna i utredningen, till exempel införande av antidiskrimineringslag.[9]
När Barbro Westerholm kom in i riksdagen 1988 blev en partnerskapslag för homosexuella hennes viktigaste fråga, något hon uppfattade att hennes eget parti, Folkpartiet, tyckte var kontroversiellt. Lagen blev verklighet 1995, men valet 1998 blev svagt för Folkpartiet och hon kände att hennes engagemang gjorde att hon lastades oförtjänt för det. Hon valde därför 1999 att lämna politiken och blev ordförande för Sveriges Pensionärsförbund. Det engagerade henne i att verka mot "ålderism", diskriminering av äldre personer. När hon sedan blev riksdagsledamot 2006 var just "ålderism" hennes hjärtefråga.[10] Mellan 2006 och 2008 var hon särskild utredare för Äldreboendedelegation som i sitt slutbetänkande Bo bra hela livet (SOU 2008:113) som introducerade trygghetsboende och statliga bidrag för dessas uppförande.[11]
Efter valet 2018 var hon den äldsta ledamoten i riksdagen.[12][13]
I juni 2019 valdes hon in i RFSU:s förbundsstyrelse.
Barbro Westerholm var från 1959 gift med läkaren, professor Peter Westerholm (1935–2024).[4] Tillsammans fick de fyra barn, däribland Johan Westerholm.
|