Anser (släkte)
I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska ämnet Anser (släkte), med syftet att erbjuda en bred och komplett vision om dess betydelse och relevans i det aktuella sammanhanget. Genom en fördjupad analys kommer vi att ta upp olika perspektiv och tillvägagångssätt som gör det möjligt för läsaren att till fullo förstå komplexiteten och implikationerna av Anser (släkte) i olika sammanhang. Längs dessa linjer kommer vi att fördjupa oss i grundläggande aspekter relaterade till Anser (släkte), och tillhandahålla relevant information, statistiska data och expertutlåtanden som kommer att berika kunskapen kring detta ämne. Dessutom kommer vi att undersöka praktiska fall och personliga erfarenheter som konkret kommer att illustrera Anser (släkte):s inflytande i det nutida samhället. Den här artikeln kommer utan tvekan att vara viktig läsning för dem som är intresserade av att på djupet förstå de olika dimensionerna av Anser (släkte).
| Anser | |
.jpg) Grågås (Anser anser) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Överordning | Galloanserae |
| Ordning | Andfåglar Anseriformes |
| Familj | Änder Anatidae |
| Underfamilj | Anserinae |
| Tribus | Gäss Anserini |
| Vetenskapligt namn | |
| § Anser | |
| Auktor | Brisson, 1760 |
| Synonymer | |
|
Chen Boie, 1822 (but see text) | |
Anser är ett släkte som omfattar alla "grå gäss" och oftast även de nordamerikanska "vita gässen". Släkte tillhör underfamiljen Anserinae som omfattar de egentliga gässen och svanarna. Släktet har en holarktisk utbredning och återfinns som häckfåglar från subarktisk miljö i norr till tempererade områden i söder. Merparten flyttar söderut om vintern främst till områden med januaritemperaturer som fluktuerar mellan 0 och 5 °C.
Släktet omfattar tio idag förekommande arter som spänner över hela omfånget vad gäller form och storlek på de egentliga gässen. Störst är grågåsen med en vikt på 2,5–4,1 kg, och minst är dvärgsnögås (Anser rossii) med en vikt på 1,2–1,6 kg. Alla arterna har ben som är rosa- eller orangefärgade och har näbbar som är rosa, orange eller svarta. Alla har vit över- och undergump, och flertalet här även vita fjäderpartier på hvudet. Nacke, kropp och vingar är antingen grå eller vita med svarta eller mörka handpennor och ofta även armpennor. De närbesläktade "svarta gässen" i släktet Branta skiljer sig genom sina svarta ben och ofta mörkare kroppsfjädrar.[1]
Taxonomi och evolution
Arter
I taxonomisk ordning enligt International Ornithological Congress (IOC):
- Stripgås (Anser indicus)
- Kejsargås (Anser canagicus)
- Dvärgsnögås (Anser rossii)
- Snögås (Anser caerulescens)
- Grågås (Anser anser)
- Svangås (Anser cygnoides) – syn. cygnoid
- Tajgasädgås (Anser fabalis)
- Spetsbergsgås (Anser brachyrhynchus)
- Tundrasädgås (Anser serrirostris)
- Bläsgås (Anser albifrons)
- Fjällgås (Anser erythropus)
Svenska BirdLife Sveriges taxonomikommitté behandlar fortfarande tajgasädgåsen och tundrasädgåsen som en och samma art, sädgås (A. fabalis). Tidigare placerades de nordamerikanska gässen dvärgsnögås, kejsargås och snögås i släktet Chen, men genetiska studier från 2016 visar också att arterna i Chen är inbäddade i Anser.[2]
Referenser
Noter
- ^ Carboneras (1992)
- ^ Ottenburghs, J., H.-J. Megens, R.H.S. Kraus, O. Madsen, P. van Hooft, S.E. van Wieren, R.P.M.A. Crooijmans, R.C. Ydenberg, M.A.M. Groenen, and H.H.T. Prins (2016), A Tree of Geese: A Phylogenomic Perspective on the Evolutionary History of True Geese, Mol. Phylogenet. Evol. 102, 74-85.
Källor
- American Ornithologists' Union, (AOU) (1998) Check-list of North American Birds: the species of birds of North America from the Arctic through Panama, including the West Indies and Hawaiian Islands (7th ed., 41st supplement). American Ornithologists' Union and Allen Press, Washington, D.C. and Lawrence, Kansas, USA. ISBN 1-891276-00-X PDF fulltext
- Banks, Richard C.; Chesser, R. Terry; Cicero, Carla; Dunn, Jon L.; Kratter, Andrew W.; Lovette, Irby J.; Rasmussen, Pamela C.; Remsen, J.V. Jr; Rising, James D. & Stotz, Douglas F. (2007) Forty-eighth Supplement to the American Ornithologists' Union Check-List of North American Birds., Auk, vol.124, nr.3, sid:1109-1115.PDF fulltext
- Brodkorb, Pierce (1964) Catalogue of Fossil Birds: Part 2 (Anseriformes through Galliformes). Bulletin of the Florida State Museum, vol.8, nr.3, sid:195-335. PDF eller JPEG fulltext
- Carboneras, Carles (1992) Family Anatidae (Ducks, Geese and Swans). I: del Hoyo, Josep; Elliott, Andrew & Sargatal, Jordi (eds.): Handbook of Birds of the World (Volume 1: Ostrich to Ducks), sid:536-629, plancher 40-50. Lynx Edicions, Barcelona. ISBN 84-87334-10-5
- Cramp, S. (1977) The Birds of the Western Palearctic. Oxford. ISBN 0-19-857358-8
- Dudley, Steve P.; Gee, Mike; Kehoe, Chris; Melling, Tim M. & The British Ornithologists' Union Records Committee (BOURC) (2006) The British List: A Checklist of Birds of Britain (7th edition)., Ibis, vol.148, nr.3, sid:526–563. DOI:10.1111/j.1474-919X.2006.00603.x (PDF fulltext)
- Fox, A.D. & Stroud, D.A. (2002) Greenland White-fronted Goose., Birds of the Western Palearctic Update, vol.4, nr.2, sid:65-88.
- Livezey, Bradley C. (1986) A phylogenetic analysis of recent anseriform genera using morphological characters., Auk, vol.103, nr.4, sid:737-754. PDF fulltext
- Madge, Steve & Burn, Hilary (1987) Wildfowl: an identification guide to the ducks, geese and swans of the world. Helm Identification Guides, London. ISBN 0-7470-2201-1
- Short, Lester L. (1970) A new anseriform genus and species from the Nebraska Pliocene., Auk, vol.87, nr.3, sid:537-543. PDF fulltext
- van den Berg, Arnoud B. (2007) Lijst van Nederlandse vogelsoorten PDF fulltext
|