Androgenokänslighet
I dagens värld har Androgenokänslighet blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av publik. Oavsett om det beror på dess inverkan på samhället, dess historiska relevans, dess inflytande på populärkulturen eller dess betydelse i akademin, har Androgenokänslighet fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och bakgrunder. När vi fortsätter att utforska och bättre förstå detta fenomen är det avgörande att fullständigt analysera dess implikationer och återverkningar på olika aspekter av vårt dagliga liv. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska effekten och relevansen av Androgenokänslighet, analysera dess historiska, sociokulturella, tekniska dimensioner och många andra aspekter som är en del av dess nuvarande betydelse.
| Androgenokänslighet | |
| Latin: syndroma resistentiae androgeni | |
 Androgenokänslighet uppkommer när androgenreceptorn (AR) är dysfunktionell. AR-proteinet (på bilden) reglerar androgenernas effekter i kroppen. | |
| Klassifikation och externa resurser | |
|---|---|
| ICD-10 | E34.5 |
| ICD-9 | 259.5 |
| OMIM | 312300 300068 |
| DiseasesDB | 29662 12975 |
| eMedicine | ped/2222 |
| MeSH | svensk engelsk |
Androgenokänslighet är ett medicinskt tillstånd som innebär att personer med manlig kromosomuppsättning inte kan ta upp manligt könshormon, androgener. Detta innebär att barn som föds med detta tillstånd utvecklar yttre kvinnliga könsattribut, trots normal produktion av manligt könshormon.
Okänsligheten kan vara antingen total eller partiell. Vid total androgenokänslighet utvecklar personen normala kvinnliga attribut, men vid partiell androgenokänslighet kan de yttre könsorganens femininitet variera beroende på graden av androgenokänslighet. Detta kan exempelvis leda till att urinrören mynnar felaktigt, så kallad hypospadi. Vid total androgenokänslighet är individen steril, då inga manliga könsorgan utvecklats, och någon livmoder inte heller återfinns i kroppen
Okänsligheten orsakas vanligtvis av att de receptorer som ska ta upp androgener inte fungerar som de ska, som följd av en DNA-mutation. Vid partiell androgenokänslighet är en del, men inte alla, androgenoreceptorer i kroppen dysfunktionella. Vid total androgenokänslighet fungerar ingen androgenreceptor som de ska. Samband mellan arvsanslag och partiell androgenokänslighet har dock bara påvisats i hälften av de undersökta fall som gjorts, vilket innebär att det sannolikt finns fler faktorer som kan göra att en individ föds med partiell androgenokänslighet.
Androgenokänslighet är till hög grad ärftligt. Okänsligheten återfinns hos mellan 1 och 5 barn per 100 000.
Se även
Referenser
- ^ ”Androgenokänslighetssyndromet”. Socialstyrelsen. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20161103131402/http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/androgenokanslighetssyndromet. Läst 3 november 2016.
- ^ Malmquist, Jörgen. ”Androgenokänslighet”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/androgenok%C3%A4nslighet. Läst 3 november 2016.
- ^ Haldeman-Englert, Chad. ”Androgen insensitivity syndrome”. MedlinePlus. https://medlineplus.gov/ency/article/001180.htm. Läst 3 november 2016.
- ^ Nordenskjöld, Magnus (red.). ”Androgenokänslighet”. Kunskapscentrum för ärftliga sjukdomar - GenSvar. http://www.medscinet.se/gensvar/disease_body.asp?cid=12. Läst 3 november 2016.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Androgenokänslighet.
| |||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||