I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska ämnet Analfissur, som har varit föremål för studier och intresse inom olika kunskapsområden. Analfissur har fångat forskares, yrkesverksammas och allmänhetens uppmärksamhet på grund av dess relevans och inflytande på nyckelaspekter av vårt samtida samhälle. Från dess påverkan på hälsa, miljö, politik, ekonomi, kultur, till dess roll i historien och mänsklig utveckling, har Analfissur blivit ett centralt ämne i debatt och reflektion i dagens värld. I den här artikeln kommer vi att undersöka de olika perspektiven och dimensionerna av Analfissur, med syftet att erbjuda en heltäckande och välgrundad vision av detta mycket relevanta ämne.
Analfissur | |
![]() En analfissur | |
Klassifikation och externa resurser | |
---|---|
ICD-10 | K60.0-K60.2 |
ICD-9 | 565.0 |
DiseasesDB | 673 |
Medlineplus | 001130 |
eMedicine | med/3532 ped/2938 emerg/495 |
MeSH | svensk engelsk |
Analfissur är en fissur, spricka, i huden runt ändtarmsöppningen, anus. Orsaken anses till största delen vara krystningar vid en stor avföring, men kan även uppkomma till följd av analsex eller vid vissa hudsjukdomar (ex. psoriasis). En analfissur kan i det sekundära skedet ge upphov till en förstoppning, till följd av smärtan vid defekation.[1]
En analfissur ger en karaktäristisk smärta vid defekation, tillsammans med några droppar ljusrött blod på papperet. Smärtan kan vara så stark att patienten medvetet undviker att gå på toaletten. [1]
Allra vanligast är att fissuren återfinns bak mot ryggraden, mellan anus och linea dentata (övergången mellan analkanalen och rektum).[1]
Behandlingen består i första skedet i att försöka se till att patienten återfår en normal avföring, både i konsistens och antalet avföringar per dag. Detta kan innebära att patienten får någon typ av laxerande behandling tillsammans med en smärtstillande kräm att applicera på i anus. [1]
Diltiazemsalva kan testas för att se om man kan få sfinktermuskeln att slappna av, och därigenom underlätta defekationen. Botoxbehandling kan även den testas för att se om detta får sfinktermuskeln att slappna av. [1]
Om medicinsk behandling inte ger tillfredsställande resultat kan det komma att bli aktuellt med att försöka dilatera anus med en ballong eller dylikt, och i sista hand kan sfinktermuskulaturen skäras upp och därigenom tillåta utträde av avföring. Att skära i sfinktern kan dock ge ett läckage postoperativt (analinsufficiens). [1]
|