Amerikansk talltita
I dagens artikel kommer vi att utforska den fascinerande världen av Amerikansk talltita, ett ämne som har fångat samhällets uppmärksamhet under lång tid. Oavsett om det beror på dess inverkan på historien, dess relevans idag eller dess framtida potential, har Amerikansk talltita skapat ett konstant intresse inom olika områden och har varit föremål för många debatter och studier. I den här artikeln kommer vi att försöka analysera olika aspekter relaterade till Amerikansk talltita, från dess ursprung till dess möjliga implikationer i framtiden, i syfte att erbjuda en heltäckande vision av detta spännande ämne.
| Amerikansk talltita Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Mesar Paridae |
| Släkte | Titor Poecile |
| Art | Amerikansk talltita P. atricapillus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Poecile atricapillus | |
| Auktor | (Linnaeus, 1766) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| |
Amerikansk talltita[2] (Poecile atricapillus) är en nordamerikansk fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer i olika typer av skogsområden i norra och västra delar av USA samt i stora delar av Kanada. Arten behandlades tidigare som en del av talltitan, därav namnet, men är en del av en grupp bestående av övriga amerikanska titor samt lappmesen. Den hybridiserar ofta med den sydligare karolinatitan där utbredningsområdena överlappar. Amerikansk talltita är en vanlig fågel och beståndet anses vara livskraftigt.
Kännetecken
Utseende
Amerikansk talltita är en medelstor till stor (13–14,5 cm), typisk tita med svart hätta och haklapp, vita kinder och gråbrun ovansida. Den är mycket lik karolinatitan (Poecile carolinensis) men är i genomsnitt större med längre stjärt, större huvud och mer bjärt fjäderdräkt. Vidare har den vita, ej gråvita, handspennespetsar och kindfläcken är vit även mot nacken, inte grå som hos karolinatitan.[4]
.jpg)
Läten
Sången består av ett klart, visslande "fee-beeyee", med första tonen ljusare än den andra. Karolinatitans är ljusare med tre till fem toner i serien.[4]
Utbredning och systematik
Amerikansk talltita delas upp i nio underarter med följande utbredning:[3]
- Poecile atricapillus turneri – förekommer i Alaska och närbelägna nordvästra Kanada
- Poecile atricapillus occidentalis – allra sydvästligaste British Columbia till nordvästra Kalifornien (väster om Kaskadbergen)
- Poecile atricapillus fortuitus – södra inlandet i British Columbia till nordvästra Montana och nordvästra Idaho
- Poecile atricapillus garrinus – Klippiga bergen (sydöstra Idaho till Wyoming, östra Utah och New Mexico)
- Poecile atricapillus nevadensis – Great Basin i sydvästra USA (östra Oregon till Idaho, Nevada och västra Utah)
- Poecile atricapillus bartletti – Newfoundland och Miquelon
- Poecile atricapillus atricapillus – östra Kanada och nordöstra USA
- Poecile atricapillus practicus – nordöstra USA (Appalacherna)
- Poecile atricapillus septentrionalis – västra Kanada och centrala USA
Amerikansk talltita ansågs tidigare vara en del av talltitan, därav namnet, men genetiska studier visar att alla amerikanska titor inklusive lappmesen bildar en egen grupp. I den gruppen är amerikansk talltita systerart till bergtitan.[5] Arten hybridiserar med karolinatitan i ett smalt band från södra Kansas till Pennsylvania, New Jersey och västra North Carolina. Trots detta är arterna reproduktivt isolerade.[6]
Släktestillhörighet
Arten placerade tidigare i det stora messläktet Parus. Data från jämförande studier av DNA och morfologi visade att en uppdelning av släktet bättre beskriver mesfåglarnas släktskap[7][8] varför de flesta auktoriteter idag behandlar Poecile som ett distinkt släkte.[3][9]
Levnadssätt
Amerikansk talltita hittas i öppna löv- och blandskogar. Liksom andra titor ses den utanför häckningstid i smågrupper, ofta tillsammans med amerikansk trädkrypare, östlig gråmes, kungsfåglar och nötväckor. Födan består av frön samt insekter och spindlar som den plockar från småkvistar. Vintertid är den även en regelbunden besökare vid fågelmatningar. Fågeln häckar från slutet av mars till början av juli och lägger vanligen endast en kul. Den bildar livslånga par och häckar monogamt.[4][10]
.jpg)
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Namn
Amerikanska talltitans vetenskapliga artnamn atricapillus betyder "svarthättad". Släktesnamnet Poecile har ofta kategoriserats som femininum vilket resulterat i att artepitetet tidigare stavats atricapilla. Johann Jakob Kaup, auktor för taxonet Poecile, specificerade dock inte detta och genom att följa regelverket uppsatt av ICZN så måste släktnamnet kategoriseras som maskulinum.[11]
Referenser
- ^ Birdlife International 2017 Poecile atricapillus . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 20 december 2020.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
- ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 296. ISBN 0-679-45120-X
- ^ Harris, R.B., Carling, M.D. & Lovette, I.J. (2013) The influence of sampling design on species tree inference: a new relationship for the New World chickadees (Aves: Poecile). Evolution 68(2): 501–513.
- ^ Taylor, S.A., Curry, R.L., White, T.A., Ferretti, V. & Lovette, I. (2014) Spatiotemporally consistent genomic signatures of reproductive isolation in a moving hybrid zone. Evolution 68(11): 3066–3081.
- ^ Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.
- ^ Johansson, U.S., J. Ekman, R.C.K. Bowie, P. Halvarsson, J.I. Ohlson, T.D. Price, and P.G.P. Ericson (2013), A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae), Mol. Phylogenet. Evol. 69, 852-860.
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.1). doi : 10.14344/IOC.ML.11.1.
- ^ Gosler, A. & Clement, P. (2020). Black-capped Chickadee (Poecile atricapillus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59862 8 april 2020).
- ^ del Hoyo, J., Elliot, A., & Christie D. (eds). (2007). Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions. ISBN 9788496553422
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör amerikansk talltita.
Wikispecies har information om Poecile atricapillus.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|