I dagens värld är Akkalasamiska ett ämne av stor relevans och intresse för ett stort antal människor. Oavsett om det är dess inverkan på samhället, dess historiska relevans eller dess inflytande på vardagen, har Akkalasamiska fångat uppmärksamheten hos både experter och fans. När vi fördjupar oss i detta ämne möter vi en mängd information, åsikter och perspektiv som tvingar oss att reflektera och ifrågasätta våra egna förutfattade meningar. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Akkalasamiska, undersöka dess inverkan på olika områden och dess utveckling över tiden. Från dess uppkomst till dess nuvarande tillstånd kommer vi att sluta analysera de mest relevanta och kontroversiella aspekterna av Akkalasamiska, i syfte att ge en komplett och berikande vision av detta ämne.
| akkalasamiska | |
| Talas i | Ryssland |
|---|---|
| Region | Kolahalvön |
| Status | utdött[1] |
| Utdött | 1990-talet |
| Språkfamilj | uraliskt
|
| Språkkoder | |
| ISO 639‐3 | sia |
Akkalasamiska är ett uraliskt språk som räknas till den östsamiska gruppen. Närmast besläktade varieteter är enaresamiska, kildinsamiska, skoltsamiska och tersamiska.
Språket talades i de nu övergivna byarna Babino (Akkala) och Yokostrov vid sjön Imandra. Babinosamerna flyttades till Yona-kolchosen i början av 1900-talet.[2] Språket sågs tidigare som en dialekt av kildinsamiska, men kom under 1900-talets första hälft att ses som en egen varietet och är närmast besläktad med skoltsamiskan.
I skrift omnämns Akkala i norska och svenska källor 1593 (”Ackala”) och 1594 (”Ackild”). Då fanns där elva familjer, som betalade skatt till Norge, eftersom Akkala vid den tiden var norskt skatteland. I ryska källor nämns Akkala första gången 1608.[3]
I akkalasamiskan finns lånelement från det karelska språket. Det hänger samman med karelsk bosättning i södra delen av Kolahalvön. Själv ordet ”Akkala” tros komma från karelskan.[3]
Under 1990-talet hade språket mindre än tio talare som alla bodde i Ryssland. I december 2003 avled Marja Sergina, som var den sista infödda som talade akkalasamiska flytande.[4][5] Emellertid finns det åtminstone två personer i området, som är i 70-årsåldern och som har någorlunda god kunskap i språket.[6] Det finns också minst en talare som använder akkalasamiska aktivt i samtal med talare av andra besläktade samiska språk.[7]
Unesco betecknar i sin atlas över hotade språk akkalasamiskan som utdöd.[1] En bidragande orsak till språkets utdöende är den inställning som fanns till samer i området. Den har beskrivits av sondottern till Marja Sergina i ett radioprogram i svensk radio, där Ljudmila Sergina berättar om skammen av vara same och att uppbära en annan kultur.[8]
Det finns en akkalasamisk grammatik[9] en samling av akkalasamiska texter och ljudinspelningar på akkalasamiska som gjordes av Ryska Vetenskapsakademin på 1950-, 1960- och 1970-talet och som skulle kunna användas i språkrevitaliseringssyfte. Sammantaget är akkalasamiskan det minst dokumenterade av de samiska språken.
| ||||||||||||||||||||||