Åkersorkar
I dagens värld har Åkersorkar blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av befolkningen. Oavsett om det beror på sin påverkan på samhället, ekonomin eller kulturen har Åkersorkar positionerat sig som en central punkt för debatt och reflektion idag. Dess konsekvenser och konsekvenser täcker olika områden, från politik till teknik, inklusive utbildning och miljö. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Åkersorkar och analysera dess inflytande på världen vi lever i.
| Åkersorkar Stratigrafisk utbredning: Pliocen - nutid | |
 Fältsork - Microtus arvalis | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Överfamilj | Musliknande gnagare Myomorpha |
| Familj | Cricetidae |
| Underfamilj | Sorkar Arvicolinae |
| Släkte | Åkersorkar Microtus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Microtus | |
| Auktor | Schrank, 1798 |
| Arter | |
| Se text. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Åkersorkar eller egentliga sorkar (Microtus) är ett släkte gnagare i underfamiljen sorkar som omfattar cirka 50 arter.[1]
De arter som hör till åkersorkarna är nära besläktade med jordsorkar. De skiljer sig från jordsorkar genom olikheter i kindtändernas byggnad och en kortare svans. De lever i Nordamerika, Europa och Asien.
Beskrivning
Åkersorkar når en kroppslängd mellan 8 och 18 centimeter och därtill kommer en 2 till 10 centimeter lång svans. Vikten varierar mellan 17 och 170 gram.[2] Den jämförelsevis långa pälsen är på ovansidan antingen gulaktig eller rödbrun, gråbrun eller svart. Undersidan är ljusare. Öronen är små och nästan helt gömda i pälsen. Hos de flesta arter har honor åtta spenar.[2]
Habitatet utgörs av olika områden såsom tundra, torr gräsmark eller skogar. Flera arter bygger underjordiska bon.[2] De flesta är aktiva under gryningen och natten. De håller ingen vinterdvala.[2] Deras sociala beteende är delvis gåtfullt. Vissa arter lever i kolonier av hundratals individer som är aggressiva mot varandra.[2]
Åkersorkar är uteslutande växtätare som har gräs, blad, rötter, rotfrukter, frön och nötter som föda. Ibland äter de under loppet av ett dygn föda som motsvarar deras egen vikt.
Honor kan ha flera kullar per år och i regioner med kalla vintrar sker fortplantningen oftast mellan våren och hösten. Är mattillgången bra sker parningar även under vintern när marken är täckt av snö. Dräktigheten varar 19 till 25 dagar och sedan föds upp till 12 ungar per kull.[2]
Arter efter vetenskapligt namn
|
|
Olika arter har det svenska trivialnamnet gransork men de utgör ingen systematisk grupp.
Enligt olika studier bör Volemys clarkei och Volemys kikuchii flyttas till släktet åkersorkar.
Referenser
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Microtus, 1904–1926.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 25 november 2008.
Noter
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Microtus” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ Nowak, R. M. (1999) sid.1470-1474
Tryckta källor
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999, ISBN 0-8018-5789-9
- D. E. Wilson, D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore 2005, ISBN 0-8018-8221-4
|