Idag ska vi gå in i den spännande världen av Zweibrücken. Det här ämnet har väckt intresse hos miljontals människor runt om i världen, och det är inget konstigt. Vikten av Zweibrücken har diskuterats och analyserats inom olika områden, från vetenskap till populärkultur. I den här artikeln föreslår vi att analysera olika aspekter relaterade till Zweibrücken, från dess historiska ursprung till dess relevans idag. Vi hoppas att den här artikeln inte bara tillfredsställer din nyfikenhet om Zweibrücken, utan också inspirerar dig att fördjupa dig i dess studier och förståelse.
Zweibrücken | |||
Kretsfri stad | |||
Centrum av Zweibrücken.
| |||
|
|||
Land | ![]() | ||
---|---|---|---|
Förbundsland | Rheinland-Pfalz | ||
Höjdläge | 300 m ö.h. | ||
Koordinater | 49°15′N 07°22′Ö / 49.250°N 7.367°Ö | ||
Yta | 70,64 km² ()[1] | ||
Folkmängd | 34 613 ()[2] | ||
Befolkningstäthet | 490 inv./km² | ||
Borgmästare | Marold Wosnitza (SPD)[3] | ||
Postnummer | 66482 | ||
Riktnummer | 6332 | ||
Registreringsskylt | ZW | ||
Kommunkod | 07 3 20 000 | ||
Geonames | 3247902 | ||
OSM-karta | 62719 | ||
Läget för Zweibrücken i Tyskland
| |||
Läget för Zweibrücken i Rheinland-Pfalz
| |||
Webbplats: Zweibrücken | |||
Zweibrücken (lat. Bipontium, fr. Deux-Ponts), en så kallad kretsfri stad i det tyska förbundslandet Rheinland-Pfalz, vid Schwarzbach, ett biflöde till Mosel. Staden har cirka 35 000 invånare.
Bland framstående historiska byggnader kan nämnas Alexanderkyrkan med de furstliga gravarna; den av svenske kungen Karl XI byggda Karlskyrkan samt det stora slottet, förr ett av de praktfullaste fursteslotten i Tyskland, delvis förstört av fransmännen 1793. Sedan 1868 är slottet säte för Pfälzisches Oberlandesgericht.
Staden var under medeltiden huvudort i ett riksomedelbart grevskap, som vid den äldre zweibrückenska greveättens utslocknande 1393 tillföll kurfurstendömet Pfalz. Vid delningen av de kurpfalziska länderna mellan Ruprecht III:s söner 1410, tillföll Pfalz-Zweibrücken som hertigdöme hans tredje son, Stefan (1385–1459), stiftaren av linjen Pfalz-Zweibrücken.
Vid dennes avsägelse 1453 delades hertigdömet mellan hans två söner: Pfalz-Simmern tillföll Fredrik (1417–1480) och Pfalz-Zweibrücken tillföll Ludvig (der Schwarze, 1424–1489). Dennes ättling Johann I (1550–1604) stiftade den yngre zweibrückenska linjen. Pfalz-Zweibrücken ärvdes 1681 av den svenska kungen Karl XI, men behärskades vid denna tid i praktiken av Frankrike.[4] Efter freden i Rijswijk 1697 togs området i besittning av den svenska kungen Karl XII. Då Karl XII saknade manliga arvingar övergick området enligt pfalzisk arvsrätt till en annan arvslinje och lämnade därmed den svenska staten vid konungens död 1718.[5]