Xi Zhongxun
Xi Zhongxuns tema är ett som har fångat uppmärksamheten och intresset hos miljontals människor runt om i världen. Oavsett om det beror på sin relevans idag, dess påverkan på samhället eller dess historiska betydelse är Xi Zhongxun ett ämne som har genererat debatt, diskussion och reflektion inom olika sfärer. Från experter inom området till allmänheten, Xi Zhongxun har väckt genuint intresse och motiverat människor att ytterligare utforska dess implikationer, konsekvenser och möjliga lösningar. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Xi Zhongxun och försöka reda ut dess komplexitet, förstå dess relevans och analysera dess inverkan på vår samtida värld.
| Xi Zhongxun 习仲勋 | |
 Xi Zhongxun 1946.
| |
| Född | 15 oktober 1913 Fuping, Shaanxi |
|---|---|
| Död | 24 maj 2002 (88 år) Peking |
| Gravplats | Babaoshans revolutionära begravningsplats |
| Politiskt parti |  Kinas kommunistiska parti
|
| Maka | Qi Xin |
| Barn | Xi Qiaoqiao, Xi An'an, Xi Jinping och Xi Yuanping |
| Militärtjänst | |
| I tjänst för |  Folkets befrielsearmé
|
| Grad | Politisk kommissarie |
Xi Zhongxun (kinesiska: 习仲勋, pinyin: Xí Zhòngxūn), född 15 oktober 1913 i Fuping, Shaanxi, död 24 maj 2002 i Peking, var en kinesisk kommunistisk politiker och tidigare statsråd i Folkrepubliken Kina. Han räknas till den första generationen ledare i Kina efter 1949. Han är far till den ledande kinesiske politikern Xi Jinping.
Xi gick med i kommunistpartiets ungdomsförbund i maj 1926 och i Kinas kommunistiska parti 1928. Under det andra kinesisk-japanska kriget och det kinesiska inbördeskriget var han politisk kommissarie i kommunisternas väpnade styrkor.
Efter Folkrepubliken Kinas grundande var han initialt förste sekreterare i KKP:s Centrala Byrå för region nordväst, och som sådan baserad i sin hemprovins Shaanxi. Härifrån flyttade han till Peking där han mellan september 1952 och juli 1954 var chef för KKP:s Centrala Propagandadepartement. I september 1953 utnämndes han till generalsekreterare för statsrådet, en post han behöll under de påföljande tio åren. Den 28 april 1959 utnämndes han även till vice premiärminister: han rankades i officiella sammanhang sist bland Kinas vid denna tid totalt sexton vice premiärministrar. År 1962 föll han i onåd hos Kinas ledare Mao Zedong och den åttonde centralkommitténs tionde plenarsession avskedade honom för att han bland annat intagit en försonlig hållning mot Panchen Lamas kritik av partiets politik i Tibet.
Under Kulturrevolutionen förlorade Xi alla sina politiska positioner och sändes i inre exil i Henan-provinsen.[1] Mellan 1979 och 1981 var han guvernör över Guangdong-provinsen.
Källor
- ^ Li Zhisui, The Private Life of Chairman Mao : The Memoirs of Mao's Personal Physician. (London: Arrow, 1996), s. 398.