Ville Zilliacus

Idag vill vi prata om Ville Zilliacus. Det är en fråga som berör oss alla, eftersom den har en direkt inverkan på våra liv. Ville Zilliacus är ett ämne som funnits genom historien och har väckt ändlösa debatter och reflektioner, både inom det akademiska området och i samhället i stort. Det är ett ämne som inte lämnar någon oberörd, eftersom dess implikationer är olika och dess konsekvenser kan vara betydande. Därför är det viktigt att ägna tid och kraft åt att förstå och analysera Ville Zilliacus, för att kunna fatta välgrundade beslut och bidra till debatten kring detta mycket relevanta ämne.

Ville Zilliacus
FöddVilhelm Valdemar Zilliacus
9 april 1914
Helsingfors
Död13 oktober 2000 (86 år)
Grankulla, Finland
Medborgare iFinland
SysselsättningFörfattare, radiooperatör
Utmärkelser
Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden[1]
Frihetskorsets 4. klass[1]
Riddare av 1. klass av Vasaorden[1]
Redigera Wikidata

Vilhelm (Ville) Valdemar Zilliacus, född 9 april 1914 i Helsingfors, död 13 oktober 2000 i Grankulla, var en finländsk radioman.

Zilliacus blev filosofie magister 1936, var lektor i finska vid Stockholms högskola 1941–1950 och medarbetade under denna tid både i Sveriges radio och Finlands rundradio. Han rapporterade bland annat om stämningarna vid den tyska ockupationens slut i Danmark och från rättegången mot Vidkun Quisling i Norge. Zilliacus deltog som biträdande programdirektör vid Rundradion 1950–1957 i planeringen av den efterkrigstida repertoaren och studerade televisionsverksamheten i USA. Han blev programchef vid Finlands television 1957, då televisionsverksamheten inleddes; det var han som beslutade att programmen skulle textas och inte dubbas som i många andra länder. Han var biträdande direktör vid Rundradion 1964–1969 och chef för dess utlandstjänst 1970–1979.

Zilliacus var även en flitig skriftställare upp i hög ålder; bland hans böcker märks de kulturhistoriska essäsamlingarna Europas indianer (1990), Utsikter från ett torg (1992) och I samma båt (1996) samt huvudstadsskildringen Alla tiders Helsingfors (1998). Han utgav vidare ett antal arbeten om Rundradion och rundradioverksamhet.

Referenser

Noter

  1. ^ Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 7545.

Källor

Auktoritetsdata