I dagens värld är Vickersläktet ett återkommande ämne som genererar stort intresse och debatt. Från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle har Vickersläktet varit föremål för studier och analys av både akademiker, experter och fans. Oavsett om det är Vickersläktets inflytande på populärkulturen, dess relevans i modern historia eller dess koppling till samtida frågor, försöker den här artikeln utforska olika aspekter av Vickersläktet och belysa dess betydelse i det aktuella sammanhanget. Genom detaljerad analys och kritisk insikt strävar vi efter att erbjuda ett heltäckande perspektiv på Vickersläktet och dess relevans i dagens värld.
Vickrar | |
![]() Häckvicker (V. sepium) | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning | Ärtordningen Fabales |
Familj | Ärtväxter Fabaceae |
Släkte | Vickersläktet Vicia |
Vetenskapligt namn | |
§ Vicia | |
Auktor | L., 1753 |
Arter | |
|
Vickersläktet (Vicia)[1][2] är ett släkte i familjen ärtväxter,[1] med cirka 150 kända arter. De förekommer i tempererade områden på norra halvklotet och söderut till tropiska Afrika och Sydamerika. I Europa finns mer än 60 arter, av vilka 15 förekommer i Sverige.
Linssläktet, Lens, förs numera till Vicia.[3]
Vickrar är vanligen stora, mera sällan små, örter. De är oftast klätterväxter med ganska tunna strukturer. Bladen är sammansatta av ett till många par småblad, som är större än stiplerna. Uddblad saknas, men i stället finns ett klänge eller borst. Blommorna är fjärilslika och sitter oftast i större eller mindre klasar, men även ensamma eller parvis i bladvecken.
Blomfodrets två övre tänder är kortare än de tre nedre eller alla nästan lika. Blomkronan är två till flera gånger längre än blomfodret. Ståndarsträngarna bildar ett upptill snett avskuret rör. Stiftet är upptill platt, skägghårigt på undersidan eller runt omkring småludet.
Baljan är sammantryckt från sidan, vanligen mångfröig, med rundade frön, som liknar ärter. Groningen är hypogeisk.