I dagens värld har Vickers Virginia blivit ett ämne av stor relevans och intresse för människor i alla åldrar och expertområden. Sedan dess uppkomst har Vickers Virginia fångat uppmärksamheten hos såväl individer som experter, och genererat debatter, forskning och analyser kring dess implikationer och återverkningar inom olika områden. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska de mest relevanta aspekterna relaterade till Vickers Virginia, från dess ursprung till dess möjliga framtida prognoser. Vi kommer att analysera dess påverkan på samhället, dess inflytande på kulturen och dess betydelse inom det akademiska området, i syfte att erbjuda en heltäckande och uppdaterad vision av detta ämne som är så betydelsefullt idag.
Vickers Virginia | |
![]() | |
Beskrivning | |
---|---|
Typ | Bombflygplan |
Besättning | 4 |
Första flygning | 24 november 1922 |
I aktiv tjänst | 1924–1941 |
Versioner | Se varianter |
Ursprung | ![]() |
Tillverkare | Vickers |
Antal tillverkade | 124 |
Data | |
Längd | 15,93 meter |
Spännvidd | 26,77 meter |
Höjd | 5,54 meter |
Vingyta | 202,34 m² |
Tomvikt | 4 377 kg |
Max. startvikt | 7 993 kg |
Motor(er) | 2 × Napier Lion VB |
Motoreffekt | 2 x 580 hk |
Prestanda | |
Max. hastighet | 173 km/h |
Räckvidd med max. bränsle | 1 585 km |
Max. flyghöjd | 4 725 meter |
Beväpning & bestyckning | |
Eldvapen | 3 × Vickerskulsprutor |
Bomber | 1 360 kg |
Vickers Virginia var ett brittiskt tungt bombflygplan som utvecklades ur Vickers Vimy. Planet var i tjänst under andra världskriget.
Konstruktionsarbetet inleddes 1921 på begäran av Royal Air Force. Samtidigt som man arbetade med Virginia utvecklade man trupptransportflygplanet Vickers Victoria. Dessa två flygplan kom att få många gemensamma konstruktionslösningar och likheter.
Flygplanet var dubbeldäckat, där den undre vingen var placerad i nedre kanten av flygkroppens undersida, medan den övre vingen bars upp av sex stöttor på vardera vinghalva och fyra stycken vertikala stöttor från flygplanskroppen. Stabilisatorn var utformad i biplan med rörligt höjdroder på både övre och undre stabilisatorn. Mellan de båda stabilisatorerna fanns två stycken sidoroder. Flygplanskroppen var utformad i ett kvadratiskt tvärsnitt, och var tillverkad i en träkonstruktion som kläddes med duk. Från och med introduktionen av Mark X 1924 byttes vissa dukklädda partier ut mot duralumin. Det främre landstället var placerat rakt under motorgondolerna och var försedda med 2 hjul i varje ställ. Motorgondolerna var placerade centralt mellan de två vingarna och motorerna försågs med tvåbladiga propellrar. Totalt tillverkades 124 exemplar varav 50 var av Mark X-utförande. Det togs ur tjänst som första linjen-flygplan 1938, då det ersattes av Vickers Wellington, Hampden och Whitley. Som andrauppgift utförde flygplanet flygfotografering, och med en plattform monterad bakom motorerna på vingarna kunde man ta med fallskärmshoppare för övningshopp.
|