Numera är Underofficer av 3. graden ett ämne som har fått stor relevans i dagens samhälle. Oavsett om det beror på dess inverkan på människors liv eller dess historiska relevans, har Underofficer av 3. graden fångat uppmärksamheten hos akademiker, experter och den allmänna befolkningen. Med tiden har Underofficer av 3. graden blivit en utgångspunkt för diskussioner, analyser och forskning som försöker förstå dess betydelse och genomslagskraft inom olika områden. Med tanke på detta sammanhang är det relevant att fördjupa sig i studiet av Underofficer av 3. graden och dess inflytande på olika aspekter av det dagliga livet.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Underofficer av 3. graden var 1873-1877 och 1919-1926 den lägsta underofficersgraden i den svenska flottan.
Graden tilldelades 1873 de som tidigare hade varit understyrmän, underkonstaplar och underskeppare. 1877 blev gradens innehavare underofficerare av 2. graden.
Underofficer av 3. graden återinfördes 1919 då de tidigare underofficerskorpralerna fick denna grad. Den var till 1926 den lägsta underofficersgraden i den svenska flottan och i kustartilleriet. Nya befordringar till graden upphörde 1926 och graden försvann när dåvarande innehavare befordrades eller tog avsked. Graden ersattes med en ny högsta underbefälsgrad, flaggkorpral.
Underofficerare av 3. graden hade tjänsteställning under sergeant i armén, men över den högsta underbefälsgraden. De tilltalades med specialbenämningar beroende på den yrkesavdelning de tillhörde. I flottan sålunda: konstapel, skeppare, styrman, maskinist, rustmästare, torpedmästare och kvartersman. I kustartilleriet: sergeant, maskinist, rustmästare, torpedmästare och stabstrumpetare.