För närvarande har Ullmakier blivit ett ämne av stor relevans inom olika områden. Oavsett om det är inom den sociala, politiska, ekonomiska eller kulturella sfären, har Ullmakier fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och yrken. Detta fenomen har väckt stort intresse på grund av dess påverkan på samhället och dess relevans idag. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna relaterade till Ullmakier och analysera dess inflytande på olika aspekter av det dagliga livet. Från dess ursprung till dess nuvarande utveckling har Ullmakier genererat diskussioner och debatter som fortsätter att öka. Genom denna analys försöker vi ytterligare förstå vikten av Ullmakier och de implikationer det har på vårt samhälle.
Ullmakier | |
![]() Avahi laniger | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Ordning | Primater Primates |
Underordning | Strepsirrhini |
Familj | Indrier Indriidae |
Släkte | Ullmakier Avahi |
Vetenskapligt namn | |
§ Avahi | |
Auktor | Jourdan, 1834 |
Hitta fler artiklar om djur med |
Ullmakier (Avahi) är ett släkte i primatfamiljen silkeslemurer, även kallad indrier, med fyra till nio arter. De lever uteslutande på Madagaskar.
Med en kroppslängd mellan 30 och 45 centimeter samt en vikt på 600 till 1200 gram är de de minsta medlemmarna i familjen. Den täta, korta och ulliga pälsen[1] är grå- eller brunaktig och svansen är orange. Vid låren finns inslag av vitt.[2] De har ett runt huvud med kort nos. Öronen är nästan gömda i pälsen.[3]
Ullmakier lever i tropisk regnskog. Som enda silkeslemurer är de aktiva på natten. På dagen vilar de i täta vegetationsansamlingar. Liksom andra bladätare behöver de längre vilopauser för att kompensera födans låga näringsvärde. Ullmakier lever i grupper av två till fem individer som vanligen består av ett par och deras ungar från olika generationer.[4]
Som alla arter i familjen är de uteslutande växtätare som huvudsakligen äter blad, men även knoppar, bark och blommor.[3]
Det antas att hannar och honor lever monogamt. Efter dräktigheten som varar i fyra till fem månader föds mellan augusti och november under den torra perioden en unge. De första månaderna rider ungen på moderns rygg.[3] Efter cirka 6 månader slutar honan att ge di. Ungarna är självständiga efter ett år men de stannar vanligen en längre tid hos modern. Ingenting är känt om livslängden.
Arterna hotas av jakt och skogsskövling. I motsats till andra primater är det svårt att hålla ullmakier i fångenskap.[3]
En ny art som hittades 1990 i västra Madagaskar fick i november 2005 det vetenskapliga namnet Avahi cleesei för att hedra skådespelaren John Cleese och hans projekt för att skydda lemurer i naturen.[5]
|