Therese Johaug

Therese Johaug är ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet de senaste åren. Med en rik och varierad historia har Therese Johaug varit föremål för debatt, forskning och spännande diskussioner. Från början till nutid har Therese Johaug satt en outplånlig prägel på samhället och påverkat hur människor tänker, agerar och relaterar. I den här artikeln kommer vi att utforska inverkan av Therese Johaug på olika aspekter av vardagen och diskutera dess betydelse i den moderna världen. Följ med oss ​​på denna spännande resa genom den fascinerande världen av Therese Johaug!

Therese Johaug
20190227 FIS NWSC Seefeld Medal Ceremony Therese Johaug 850 5308 Therese Johaug.jpg
Johaug under VM i Seefeld 2019
LandNorge Norge
SportLängdåkning
KlubbIL Nansen
TränarePål Gunnar Mikkelsplass
SkidorFischer
PjäxorFischer
Född25 juni 1988
Dalsbygda[1] i Os kommun, Hedmark, Norge
Längd161 cm
Anhöriga
MakeNils Jakob Hoff
Diverse
Världscupdebut27 januari 2007
Aktiva år2007–2022
Webbplatswww.theresejohaug.no/
Olympiska spelen
Deltagande3 (2010, 2014, 2022)
Medaljer5
Guldmedaljer3
Världsmästerskap
Deltagande7 (2007, 2009, 2011, 2013, 2015, 2019, 2021)
Medaljer19
Guldmedaljer14
Världscupen
Säsonger12 (2018/2019 inräknat)
Vinster88 individuella
15 i lag
Pallplatser109 individuella
17 i lag
Totalsegrar2 (2013/14, 2015/16)
Senast uppdaterad: 4 mars 2025

Therese Johaug (uttal: te̞ˈre̞se̞ juhöʉ̯[2]), född 25 juni 1988 i Dalsbygda i Os i Hedmark, är en norsk längdskidåkare och friidrottare i långdistanslöpning.[3] Johaug är niofaldig världsmästare och vann sex OS-medaljer, varav fyra guld. Hon vann även 88 individuella världscupsegrar samt den totala världscupen två gånger.[4][5] I oktober 2016 blev det känt att hon testats positivt för den anabola steroiden clostebol.[6][7] Johaug stängdes av i 18 månader. Därmed missade hon vinter-OS i Sydkorea 2018.[8][9]

Den 4 mars 2022 meddelade Therese Johaug att hon skulle avsluta elitkarriären i skidspåret efter säsongen 2021–2022.[10] Hon har emellertid gjort comeback efter detta.[11]

Karriär

Säsongen 2006/2007

Therese Johaug fick sitt genombrott under Norgemästerskapen 2007 i Meråker, där hon tog bronsmedalj i skiathlon.[12] På grund av sina goda prestationer i NM blev hon uttagen till världscuptävlingarna i estniska Otepää i slutet av januari samma år, och blev sensationellt åtta på 10 km klassisk stil.

I sin världsmästerskapsdebut i Sapporo 2007 blev hon överraskande bronsmedaljör på avslutningsdistansen 30 km masstart i klassisk stil, trots två fall i början av loppet. Den 18-åriga Johaug blev därmed den yngsta individuella medaljören någonsin i ett VM i längdåkning.[13] Två veckor senare tog hon guld i stafett och brons i 10 km jaktstart under junior-VM i Tarvisio. Hon avslutade sedan säsongen med att ta sitt första guld i seniorklassen på tremilen i Norgemästerskapen.[14]

Säsongen 2007/2008

I februari 2008 hamnade Johaug på tredje plats i 10 km klassisk stil i världscuptävlingarna i Otepää, hennes första pallplacering i världscupen 2007/2008. Två veckor senare blev hon juniorvärldsmästare både på 5 km klassisk och på 10 km fristil masstart samt i damernas stafett.[15][16] I Norgemästerskapen tog hon guld på långdistansen, det 56 km långa Rensfjellrennet.

Säsongen 2008/2009

Johaug tog sin första pallplats i världscupen i säsongen 2008/09 på 15 km fristil, masstart i La Clusaz. Hon slutade totalt på en sjätteplats i Tour de Ski 2008/2009, efter att hon fick bästa tid på den sista etappen, klättringen uppför slalombacken i Val di Fiemme.[17] Vid VM 2009 slutade hon på fjärde plats på 30 km. Hon var även med i det norska stafettlaget som lite oväntat slutade utanför medaljplats, på en fjärde plats.

Säsongen 2009/2010

Säsongen 2009/10 inleddes med svaga placeringar i världscupen. Formen infann sig först i Norgemästerskapet i Stokke i slutet av januari med silver i dubbeljakten och brons på 10 km fristil. Hon blev då uttagen till OS i Vancouver. Vid Olympiska vinterspelen 2010 blev hon sexa i dubbeljakten och hon ingick i det norska stafettlaget som vann guld på 4 x 5 km, tillsammans med Vibeke Skofterud, Kristin Størmer Steira och Marit Bjørgen.

Säsongen 2010/2011

Johaug började VM-säsongen 2010/11 bättre än säsongen tidigare. På 10 km klassisk i Davos hamnade hon på tredje plats, men det var först och främst under Tour de Ski som hon imponerade. Med två lopp kvar låg hon totalt på en niondeplats. Men med en stark andraplats på 10 km klassisk masstart klättrade hon i sammandraget. På den avslutande jaktstarten uppför slalombacken i Val di Fiemme hade hon bästa etapptid, över minuten före närmaste konkurrent, och slutade totalt i Tour de Ski som tvåa. Detta var hennes dittills bästa resultat i världscupen, tillsammans med andraplatsen i VM 2009.[18] Johaug tog därefter en ny pallplats på 10 km klassisk i Otepää, en tredjeplats efter Marit Bjørgen och Justyna Kowalczyk.

Vid VM i Holmenkollen 2011 tog Johaug guld på tremilen före Marit Bjørgen. Hon ingick också i det norska stafettlag som vann guld på 4 x 5 km samt tog brons i dubbeljakten.[19] I Lahtis veckan efter VM tog hon sin första individuella världscupseger då hon vann 10 km dubbeljakt, före Justyna Kowalczyk och Arianna Follis. Hon blev tilldelad Olavstatuetten 2011, och på norska Idrettsgallaen 2012 blev hon tilldelad priset för "Årets navn". För sin seger på tremilen under VM 2011 fick hon Porsgrunds Porselænsfabriks Ærespris.[20]

Säsongen 2011/2012

Hon blev totalt trea i Tour de Ski 2011/2012. Säsongen 2011/2012 slutade Johaug på tredje plats i den totala världscupen efter Marit Bjørgen och Justyna Kowalczyk.

Säsongen 2012/2013

Under VM-genrepet i Davos vann Johaug 10 km fristil med individuell start. Den 26 februari tog Johaug sitt andra individuella VM-guld i karriären när hon vann samma distans på VM.[21] Hon tog sin femte individuella världscupseger på tremilen under tävlingarna i Holmenkollen. Där fick hon också ta emot Holmenkollenmedaljen.

Säsongen 2013/2014

Johaug vann Tour de Ski 2013/2014 före landsmaninnorna Astrid Jacobsen och Heidi Weng. Hon startade touren rätt beskedligt, men knappade successivt in i totalen när det var dags för distansloppen, från den fjärde etappen (av totalt sju). Hon var på pallen i tourens fyra sista etapper och hade då skapat sig ett bra läge inför den sista klättringen uppför slalombacken. Hon gick då ut ett tjugotal sekunder efter Astrid Jacobsen som gick ut först. En bit in på klättringen kom Johaug ikapp och körde om. I mål vann hon, 20,4 sekunder, före Jacobsen.

Efter sin seger i Tour de Ski övertog Johaug ledningen i den totala världscupen, en ledning som hon behöll resten av säsongen. Marit Bjørgen hade kunnat vinna världscupen om hon hade lyckats besegra Johaug i världscupfinalen i Falun men efter två starka lopp tog Johaug hem världscupfinalen och säkrade därmed sin första seger i totala världscupen.

I olympiska vinterspelen 2014 vann hon sin andra och tredje OS-medalj i karriären, ett brons i 10 km klassisk och ett silver i 30 km fristil.

Säsongen 2014/2015

Johaug vann loppet över 10 kilometer klassiskt i finländska Ruka den 30 november 2014, det andra loppet för säsongen. Hon vann med 42 sekunder före landsmaninnan Marit Bjørgen.[22] Två veckor senare vann hon samma distans igen i Davos med samma tidsavstånd till tvåan Marit Bjørgen.[23]

Johaug kom tvåa i Tour de Ski 2015 och knep därmed 320 världscuppoäng.[24]

Johaug tog sitt tredje individuella VM-guld när hon vann skiathlonloppet under VM i Falun.[25] Hon tog även guld i stafetten 4x5 km tillsammans med Heidi Weng, Astrid Jacobsen och Marit Björgen. Hon avslutade VM med att vinna 30 km klassisk masstart med 52,3 sekunder ner till tvåan Marit Björgen och blev därmed också utsedd till VM-drottning.[26]

Den 21 mars vann Johaug Birkebeinerrennet.[27]

Säsongen 2015/2016

Johaug inledde säsongen med att vinna alla distanslopp före årsskiftet och tog en överlägsen ledning i den totala världscupen. Hon kom till Tour de Ski som jättefavorit men blev utmanad av Ingvild Flugstad Østberg som hade ledningen inför sista etappen men där var Johaug överlägsen och vann till slut med över två minuters marginal till Østberg. Hon vann även tre etappsegrar under touren. Den 7 februari vann Johaug tremilen i Holmenkollen med rekordstor marginal ner till tvåan Østberg.[28] Hon vann den totala världscupen efter ha tagit sjutton segrar totalt vilket var tangerat rekord.[29] Johaug vann också Ski Tour Canada där hon dock länge var pressad av Heidi Weng där Weng ledde inför sista etappen med 30 sekunder men där Johaug körde ikapp och vann till slut Touren med 1 minut och 7 sekunder över Weng.

Säsongen 2016/2017 och dopning

13 oktober 2016 framkom att Johaug testats positivt för preparatet clostebol i ett dopningstest utförd 16 september och hennes första dopningstest på 129 dagar. Johaug och Norges Skiforbund påstod att hon fått i sig preparatet genom att ha använt krämen Trofodermin på en solbränd läpp under ett höghöjdsträningsläger i Livigno, Italien.[30] Trofodermin har en mycket tydlig varningstext för dopning.[31] Den 10 februari 2017 stängde norska idrottsförbundet av Therese Johaug i 13 månader för dopning, gällande retroaktivt från 19 oktober 2016.[32] I mars överklagade det internationella skidförbundet avstängningen till idrottens skiljedomstol Cas. Den 22 augusti meddelade skiljedomstolen att de skärpte straffet till 18 månader vilket innebar att Johaug missade OS 2018.[33]

Astmamedicin

Hon har tidigare berättat att hon är en av de norska skidåkarna som tar astmamedicin – trots att hon inte har astma.[34] Astmamedicinerna intogs bland annat med hjälp av en nebulisator, en apparat som hjälper till med luftrörsvidgande läkemedel, som fanns på andra våningen i norska landslagets vallabuss under pågående sprinttävlingar. Bland de mediciner som de norska skidåkarna har tagits har varit Ventoline och Pulmicort.[35]

Säsongen 2018/2019

Hösten 2018 återkom Therese Johaug i tävlingssammanhang, efter sin dopningsavstängning. Hon segrade i alla distanstävlingar i världscupen under höstens tävlingar, men detta till trots ställde hon inte upp i årets Tour de Ski. Hon planerade istället en viloperiod för att komma utvilad till vinterns skid-VM.[36]

Världscupsegrar (64)

Individuellt

Nr Datum Plats Land Disciplin
1 12 mars 2011 Finland Lahtis Finland 10 km skiathlon
2 5 februari 2012 Ryssland Rybinsk Ryssland 15 km skiathlon
3 3 mars 2012 Finland Lahtis Finland 15 km skiathlon
4 17 februari 2013 Schweiz Davos Schweiz 10 km fristil, individuell start
5 17 mars 2013 Norge Holmenkollen Norge 30 km fristil, masstart
6 5 januari 2014 Italien Val di Fiemme Italien Totalseger i Tour de Ski 2013/2014
7 16 mars 2014 Sverige Falun Sverige Världscupfinalen (tour)*
8 30 november 2014 Finland Ruka Finland 10 km klassiskt, individuell start
9 13 december 2014 Schweiz Davos Schweiz 10 km klassiskt, individuell start
10 29 november 2015 Finland Ruka Finland Nordiska öppningen (tour)**
11 5 december 2015 Norge Lillehammer Norge 15 km skiathlon
12 12 december 2015 Schweiz Davos Schweiz 15 km fristil, individuell start
13 20 december 2015 Italien Toblach Italien 10 km klassiskt, individuell start
14 10 januari 2016 Italien Val di Fiemme Italien Totalseger i Tour de Ski 2016
15 23 januari 2016 Tjeckien Nové Město Tjeckien 10 km fristil, individuell start
16 17 mars 2016 Norge Holmenkollen Norge 30 km klassiskt, masstart
17 13 februari 2016 Sverige Falun Sverige 5 km klassiskt, individuell start
18 14 februari 2016 Sverige Falun Sverige 10 km fristil, masstart
19 21 februari 2016 Finland Lahtis Finland 15 km skiathlon
20 12 mars 2016 Kanada Canmore Kanada Totalseger i Ski Tour Kanada***
21. 25 november 2018 Finland Ruka Finland 10 km klassisk, intervallstart

* Världscupfinalen bestod av ett sprintlopp och två distanslopp.
** Nordiska öppningen bestod av ett sprintlopp och två distanslopp.
*** Ski Tour Kanada bestod av tre sprintlopp och fem distanslopp.

Etappsegrar i Tour de Ski

Från och med säsongen 2015/2016 räknas även etappsegrar som riktiga världscupsegrar. Detta gäller även gamla resultat.[37]

Nr Datum Plats Land Disciplin
1 4 januari 2009 Italien Val di Fiemme Italien 9 km fristil, jaktstart
2 9 januari 2011 Italien Val di Fiemme Italien 9 km fristil, jaktstart
3 8 januari 2012 Italien Val di Fiemme Italien 9 km fristil, jaktstart
4 6 januari 2013 Italien Val di Fiemme Italien 9 km fristil, jaktstart
5 4 januari 2014 Italien Val di Fiemme Italien 5 km klassiskt, individuell start
6 5 januari 2014 Italien Val di Fiemme Italien 9 km fristil, jaktstart
7 10 januari 2015 Italien Val di Fiemme Italien 10 km klassiskt, masstart
8 11 januari 2015 Italien Val di Fiemme Italien 9 km fristil, jaktstart
9 2 januari 2016 Schweiz Lenzerheide Schweiz 15 km klassiskt, masstart
10 6 januari 2016 Tyskland Oberstdorf Tyskland 10 km klassiskt, masstart
11 10 januari 2016 Italien Val di Fiemme Italien 9 km fristil, jaktstart

Andra etappsegrar

Nr Datum Plats Land Disciplin
1 28 november 2010 Finland Ruka Finland 10 km fristil, jaktstart
2 27 november 2011 Finland Ruka Finland 10 km klassiskt, jaktstart
3 18 mars 2012 Sverige Falun Sverige 10 km fristil, jaktstart
4 24 mars 2013 Sverige Falun Sverige 10 km fristil, jaktstart
5 15 mars 2014 Sverige Falun Sverige 15 km skiathlon
6 16 mars 2014 Sverige Falun Sverige 10 km fristil, jaktstart
7 6 december 2014 Norge Lillehammer Norge 5 km fristil, individuell start
8 7 december 2014 Norge Lillehammer Norge 10 km klassiskt, jaktstart
9 28 november 2015 Finland Ruka Finland 5 km fristil, individuell start
10 29 november 2015 Finland Ruka Finland 10 km klassiskt, jaktstart
11 3 mars 2016 Kanada Montreal Kanada 10,5 km klassiskt, masstart

Källa: FIS[38]

Friidrott och långlopp

I början av augusti 2019 blev hon norsk mästare på 10 000 meter löpning med tiden 32.20,86, den snabbaste tiden någonsin i ett norsk mästerskap.[39] Vid Bislett Games 2020 förbättrade hon sitt personbästa till 31.40,69.

Johaug vann det 54 kilometer långa Birkebeinerrennet 2015 på rekordtiden 2:41.46.[3] Speciellt för Birkerbeinerrennet är, förutom att det är ett långlopp som dessutom har en stigning på 950 meter, att deltagarna måste bära en ryggsäck vägande minst 3,5 kilo.[40]

Övriga meriter

Priser och utmärkelser

  • 2011: Olavstatuetten
  • 2011: Dialektprisen
  • 2011: Porsgrunds Porselænsfabriks Ærespris
  • 2012: Årets navn 2011 under Idrettsgallaen 2012
  • 2012: Hedmark fylkes kulturpris
  • 2013: Holmenkollenmedaljen
  • 2016: Årets kvinnelige utøver under Idrettsgallaen 2016

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), Therese Johaug, 21 september 2013.

Noter

  1. ^ Dalsbygda
  2. ^ https://en.wikipedia.orghttps://sapientiasv.com/Help:IPA_for_Norwegian
  3. ^ Bryhn, Rolf; Pettersen, Stig Arild; Sundby, Jørn (2025-01-18). ”Therese Johaug” (på norska). Store norske leksikon. https://snl.no/Therese_Johaug. Läst 18 februari 2025. 
  4. ^ ”Johaugs pengaregn - tog hem världscupen”. expressen.se. 16 mars 2014. http://www.expressen.se/sport/langdskidor/johaugs-pengaregn---tog-hem-varldscupen/. Läst 16 mars 2014. 
  5. ^ ”Johaug överlägsen – tog hem världscupen”. expressen.se. 12 mars 2016. http://www.expressen.se/sport/langdskidor/johaug-overlagsen--tog-hem-varldscupen/. Läst 12 mars 2016. 
  6. ^ ”Expressen”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/langdskidor/therese-johaug-fast-i-dopningstest/. Läst 13 oktober 2016. 
  7. ^ ”svt.se”. http://www.svt.se/sport/vintersport/therese-johaug-har-testat-positivt-for-forbjudet-preparat/. Läst 13 oktober 2016. 
  8. ^ ”Johaug i tårar efter historiska segern”. expressen.se. 5 januari 2014. http://www.expressen.se/sport/langdskidor/johaug-i-tarar-efter-historiska-segern/. Läst 18 januari 2014. 
  9. ^ ”Johaugs uppvisning – flög upp för backen”. aftonbladet.se. 10 januari 2016. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/vintersport/skidor/article22066624.ab. Läst 10 januari 2016. 
  10. ^ Anton Johansson (4 mars 2022). ”Therese Johaug slutar” (på svenska). SVT Sport. https://www.svt.se/sport/langdskidor/therese-johaug-slutar. Läst 4 mars 2022. 
  11. ^ ”Längdskidor: Therese Johaug om landslagscomebacken: ”Lite av en chock””. SVT Sport. 29 augusti 2024. https://www.svt.se/sport/langdskidor/therese-johaug-om-landslagscomebacken-lite-av-en-chock. Läst 18 februari 2025. 
  12. ^ ”Her er miksmasteren”. Aftenposten. 21 januari 2007. http://www.aftenposten.no/nyheter/sport/langrenn/article1610133.ece. [död länk]
  13. ^ ”De gikk for sakte!”. Verdens Gang. 3 mars 2007. http://www.vg.no/sport/ski/artikkel.php?artid=168583. Läst 9 januari 2013. 
  14. ^ ”Johaug vant i utklassingsstil”. langrenn.com. 31 mars 2007. http://www.langrenn.com/johaug-vant-i-utklassingsstil.447757-1743.html. Läst 9 januari 2013. 
  15. ^ ”Dobbelt norsk for jentene”. langrenn.com. 25 februari 2008. http://www.langrenn.com/dobbelt-norsk-for-jentene.4460587-1743.html. Läst 25 februari 2008. 
  16. ^ ”Full klaff for Johaug”. langrenn.com. 27 februari 2008. http://www.langrenn.com/full-klaff-for-johaug.4461239-1743.html. Läst 27 februari 2008. 
  17. ^ ”Johaug jublet for monsterbakken”. tv2sporten.no. 4 januari 2009. http://www.tv2sporten.no/ovrig/article2492932.ece. Läst 24 februari 2009. 
  18. ^ ”Johaug på pallen: - Dette er helt sykt!”. vg.no. 9 januari 2011. http://www.vg.no/sport/ski/langrenn/artikkel.php?artid=10037344. Läst 26 februari 2011. 
  19. ^ ”Johaug knuste VM-dronningen på tremila”. TV2.no. 5 mars 2011. http://www.tv2sporten.no/vintersport/vm/johaug-knuste-vmdronningen-paa-tremila-3434547.html. Läst 5 mars 2011. 
  20. ^ Martin Hafsahl (13 juni 2012). ”Ærespris til Therese Johaug”. Norges Idrettsforbund. Arkiverad från originalet den 2 maj 2013. https://archive.is/20130502171748/http://www.idrett.no/nyheter/Sider/Johaug_faar_aerespris.aspx. Läst 14 juni 2012. 
  21. ^ ”Guld till Johaug”. webbsporten.se. 26 februari 2013. Arkiverad från originalet den 1 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140201222202/http://www.webbsporten.se/mer-sport/langdskidor/skid-vm-guld-till-johaug-2013-02-26-135845.htm. Läst 18 januari 2014. 
  22. ^ ”Ladies 10.0 km Individual Classic Results”. FIS-Ski.com. 30 november 2014. http://data.fis-ski.com/pdf/2015/CC/2343/2015CC2343RL.pdf. Läst 30 november 2014. 
  23. ^ ”Johaug krossar allt”. aftonbladet.se. 13 december 2014. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/vintersport/skidor/article20016069.ab. Läst 13 december 2014. 
  24. ^ ”FIS Tour de Ski (FIS) 11.01.2015 World Cup - Ladies' Overall Standings”. FIS. http://data.fis-ski.com/dynamic/results.html?sector=CC&raceid=24120. Läst 11 januari 2015. 
  25. ^ ”Johaugs tårar efter superinsatsen i VM”. expressen.se. 21 februari 2015. http://www.expressen.se/sport/langdskidor/johaugs-tarar-efter-superinsatsen-i-vm/. Läst 23 februari 2015. 
  26. ^ ”Johaug VM-drottning efter nytt guld”. svd.se. 28 februari 2015. http://www.svd.se/sport/johaug-vm-drottning-efter-nytt-guld_4372561.svd. Läst 21 mars 2015. 
  27. ^ ”Eliassen and Johaug win Birkebeinerrennet”. swixskiclassics.com. 21 mars 2015. Arkiverad från originalet den 28 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150328194347/http://www.swixskiclassics.com/news/eliassen-and-johaug-win-birkebeinerrennet. Läst 21 mars 2015. 
  28. ^ ”Knockade alla – på tre minuter”. aftonbladet.se. 7 februari 2016. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/vintersport/skidor/article22222813.ab. Läst 7 februari 2016. 
  29. ^ ”Johaug vann Kanada-touren överlägset”. aftonbladet.se. 13 mars 2016. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/vintersport/skidor/article22433052.ab. Läst 12 mars 2016. 
  30. ^ ”DN.SE” (på svenska). 13 oktober 2016. http://www.dn.se/sport/therese-johaug-fast-i-dopningstest/. Läst 13 oktober 2016. 
  31. ^ ”VG”. http://www.vg.no/sport/doping/saarkremen-som-felte-johaug-skal-ha-blitt-solgt-med-dopingvarsel/a/23819330/. Läst 13 oktober 2016. 
  32. ^ "Informasjon om Therese Johaug-saken". Arkiverad 12 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine. idrettsforbundet.no . Läst 28 februari 2017. (bokmål)
  33. ^ ”Cas skärper straffet mot Johaug”. SVT Sport. https://www.svt.se/sport/vintersport/johaug. Läst 22 augusti 2017. 
  34. ^ Kalla: Bra att det blir en granskning Aftonbladet
  35. ^ Norrmän tog mediciner i vallabuss - SVT
  36. ^ Kristiansen, 2018-12-18 Kjell-Erik. ”Therese Johaug avstår Tour de Ski - Sweski.com - Sverige sajt för längdåkning!”. www.sweski.com. Arkiverad från originalet den 20 december 2018. https://web.archive.org/web/20181220212739/http://www.sweski.com/therese-johaug-avstaar-tour-de-ski.6175765-184999.html. Läst 6 februari 2019. 
  37. ^ ”Ny regeländring petar ner Ingemar Stenmark”. expressen.se. 20 december 2015. http://www.expressen.se/sport/langdskidor/ny-regelandring-petar-ner-ingemar-stenmark/. Läst 24 december 2015. 
  38. ^ ”Data FIS-Ski”. data.fis-ski.com. http://data.fis-ski.com/dynamic/athlete-biography.html?sector=CC&competitorid=121309&type=result&category=WC&season=ALL&sort=&discipline=ALL&position=3&place=&Submit=Search&bt=prev&limit=50&bt=prev&rec_start=0. Läst 11 januari 2016. 
  39. ^ Emil Eiman-Roslund (4 augusti 2019). ”Johaugs galna kross” (på svenska). Sportbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/LAmE7P/johaugs-galna-kross--i-friidrott. Läst 5 augusti 2019. 
  40. ^ Bryhn, Rolf (2024-11-25). ”Birkebeinerrennet” (på norska). Store norske leksikon. https://snl.no/Birkebeinerrennet. Läst 18 februari 2025. 

Externa länkar

v • r
Olympisk mästare i jaktstart och skiathlon för damer
5 km + 10 km jaktstart
5 km + 5 km jaktstart
7,5 km klassiskt + 7,5 km fristil skiathlon
Se även: Längdskidåkning vid olympiska vinterspelen och Lista över olympiska medaljörer i längdskidåkning
v • r
Olympiska mästare i 4 x 5 kilometer stafett för damer
3 x 5 km
4 x 5 km
Se även: Längdskidåkning vid olympiska vinterspelen och Lista över olympiska medaljörer i längdskidåkning
v • r
Olympisk mästare i 10 km för damer
Se även: Längdskidåkning vid olympiska vinterspelen och Lista över olympiska medaljörer i längdskidåkning
v • r
Världsmästare i 10 km för damer
v • r
Världsmästare i 20 km, 30 km och 50 km längdåkning för damer
1978–1987: 20 km • 1989–2021: 30 km • från 2025: 50 km • 2001: Tävlingen inställd p.g.a. kyla
v • r
Världsmästare i jaktstart och skiathlon för damer
1993–1999: 5 km + 10 km jaktstart • 2001: 5 km + 5 km jaktstart • 2003: 10 km skiathlon • 2005–2023: 15 km skiathlon • från 2025: 20 km skiathlon
v • r
Världsmästare i stafett för damer
3 × 5 km
4 × 5 km
4 × 7,5 km