Tätört
Följande artikel kommer att ta upp ämnet Tätört, som har skapat stort intresse och debatt i dagens samhälle. Från sitt ursprung till nutid har Tätört spelat en grundläggande roll inom olika områden, från politik till populärkultur. Under åren har Tätört utvecklats och fått olika betydelser och konnotationer, vilket har genererat en stor mångfald av åsikter i frågan. I denna artikel kommer olika perspektiv på Tätört att utforskas, samt dess inverkan på vardagen och samhället i stort.
| Tätört | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Plisterordningen Lamiales |
| Familj | Tätörtsväxter Lentibulariaceae |
| Släkte | Tätörtssläktet Pinguicula |
| Art | Tätört P. vulgaris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pinguicula vulgaris | |
| Synonymer | |
| |
Tätört eller vanlig tätört (Pinguicula vulgaris) är en växtart i familjen tätörtsväxter. Det är en så kallad köttätande växt och trivs på fuktiga, gärna kvävefattiga jordar. Traditionen att använda örten för att skapa långfil bygger på en faktoid. Tätört har även använts för att bleka håret som då blir gulaktigt.
Långfilstillverkning
Historiskt har tätört kopplats samman med tillverkning av långfil (tätmjölk). Så här skriver exempelvis Carl von Linné i Flora Lapponica:
"Norrlänningarnes kompakta mjölk eller tätmjölk, af andra kallad sätmjölk, är ett af Lapplands nybyggare och ännu mer i Västerbotten samt i nästan hela det öfriga Norrland mycket nyttjadt slag af mjölk, som erhålles på följande sätt: några färska, nyss plockade Pinguicula-blad, af hvilken art som helst, läggas i en sil, och den nyss mjölkade, ännu ljumma mjölken hälles däröfver".
Alla moderna försök att återupprepa denna tillverkningsprocedur har misslyckats.[1][2][3] Man har inte heller kunnat finna några Lactococcus lactis (som används vid fermentering av mjölk) på – de slemutsöndrande – bladen av tätört,[4][5] så traditionen bygger på en form av faktoid.[6] Däremot innehåller tätört proteolytiska enzymer som bryter ned infångade insekter, och dessa enzymer kan användas som vegetabilisk ostlöpe.[2]
Dialektala namn
Det finns många dialektala namn för tätört:[7] Faitnackä på Gotland, slätkyrgras eller täta i Dalarna, tjätt eller tjett i Jämtland, tjättgräs i Västerbotten, täte i Norrbotten och Närke och vipefett eller vippfett i Götaland och Svealand. Andra namn är fetört, göja och lisla. Den har även kallats hårgula eftersom den används vid hårblekning.
| Namn | Trakt | Anteckning |
|---|---|---|
| faitnackä | Gotland | |
| fetört | ||
| göja | ||
| hårgula | Namnet kommer därav, att växten använts för att bleka hår. Resultatet blir gulaktigt. | |
| lisla | ||
| slätkyrgras | Dalarna | |
| smörört | ||
| sätört | ||
| tjätt (tjett) | Jämtland | |
| tjättgräs | Västerbotten | |
| täta | Dalarna | |
| täte | Norrbotten, Närke | |
| vipefett, vippfett | Götaland, Svealand | |
Referenser
- ^ Furuset, K. (2005). ”Tettegras og tettemelk.”. Naturen 129 (5): sid. 206-214.
- ^ Furuset, K. (2008). ”The role of butterwort in butterwort ropy milk.”. Blyttia 66: sid. 55-62.
- ^ Sopp O. (1917). Surmelk. Kristiania: Olaf Norli
- ^ Nilsson, G. (1950). ”Något om bakteriefloran i den svenska tätmjölken.”. Svenska mejeritidningen 42: sid. 411-416.
- ^ Nilsson, B. & Nilsson, G. (1958). ”Studies concerning Swedish ropy milk.”. Archiv für Mikrobiologie 31 (1): sid. 191-197.
- ^ ”Hexmasters Faktoider”. Arkiverad från originalet den 8 april 2014. https://archive.is/20140408124017/http://www.faktoider.nu/cgi-bin/visa.cgi?sida=pinguicula.html&m=1&q=t%E4t%F6rt. Läst 8 april 2014.
- ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1867/Malmö 1962, s 738
Externa länkar
- Den virtuella floran Här finns utbredningskartor.
Wikimedia Commons har media som rör Tätört.
|