I dagens värld har Sylvisorex blivit ett ämne av intresse för många människor. Sedan starten har Sylvisorex fångat uppmärksamheten hos individer i alla åldrar och bakgrunder, och genererat debatter, samtal och reflektioner kring dess påverkan på samhället. Dess närvaro har blivit uppenbar inom olika områden, från populärkultur till politik, inklusive vetenskap, teknik och konst. Sylvisorex har lyckats överskrida barriärer och gränser och blivit ett element som finns i vardagen för miljontals människor runt om i världen. Med viktiga implikationer på global nivå har Sylvisorex positionerat sig som ett relevant ämne som förtjänar att analyseras och diskuteras ur olika perspektiv. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna relaterade till Sylvisorex, analysera dess inverkan, dess utmaningar och möjliga lösningar på de utmaningar den utgör.
Sylvisorex | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Ordning | Äkta insektsätare Eulipotyphla |
Familj | Näbbmöss Soricidae |
Underfamilj | Crocidurinae |
Släkte | Sylvisorex |
Vetenskapligt namn | |
§ Sylvisorex | |
Auktor | Thomas, 1904 |
Arter | |
cirka 12 | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Sylvisorex är ett däggdjurssläkte i familjen näbbmöss (Soricidae) med cirka 12 arter som förekommer i centrala Afrika.
Arterna är jämförelsevis små, de når en kroppslängd mellan 45 och 100 mm och därtill kommer en 40 till 90 mm lång svans. Vikten ligger mellan 3 och 12 gram. Den långa mjuka pälsen är på ovansidan gråaktig och på buken ljusare.[1]
Utbredningsområdet sträcker sig från Nigeria till Uganda och Tanzania. Individerna uppehåller sig främst i skogar. Många arter vistas huvudsakligen på träd och andra lever delvis på marken. Släktets medlemmar kan vara dag- och nattaktiva. En hona var dräktig med två embryon.[1]
De hotas av skogsavverkningar och därför listar IUCN tre arter som starkt hotad (endangered).[2]
Antalet arter i släktet är inte helt klarlagt. Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 12 arter:[3]
En art som tidigare tillhörde släktet, S. megalura, räknas idag till släktet Suncus.
|