I världen av Sven Ljunggren finns det många saker vi kan utforska och upptäcka. Från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle har Sven Ljunggren varit ett ämne av ständigt intresse och har väckt många människors nyfikenhet. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Sven Ljunggren och utforska dess olika aspekter, från dess historiska aspekter till dess implikationer idag. Längs dessa linjer kommer vi att upptäcka hur Sven Ljunggren har utvecklats över tiden och hur det har satt sin prägel på mänskligheten. Gör dig redo för en upptäcktsresa och lär dig om Sven Ljunggren. Låt oss börja!
| Sven Ljunggren | ||
| Friidrott, herrar | ||
| Svenska mästerskap | ||
|---|---|---|
| Guld | 1940 | 400 meter |
| Guld | 1941 | 400 meter |
| Brons | 1942 | 400 meter |
| Guld | 1943 | 400 meter |
| Silver | 1944 | 400 meter |
| Silver | 1945 | 400 meter |
Sven Erik Ljunggren, född 9 februari 1921 i Osby, död 18 november 2004 i Onsala, var svensk sprinter. Han tävlade först för IFK Linköping och bytte sedan inför 1942 års säsong till SoIK Hellas. Ljunggren utsågs 1943 till Stor grabb nummer 104 i friidrott. Han hade det svenska rekordet på 400 m åren 1943 till 1953. Han vann under perioden 1940 till 1945 tre SM-guld individuellt på 400 m samt fyra i stafett 4x400 m. Efter idrottskarriären blev han verkställande direktör och styrelseledamot i Nyman & Schultz resebyrå i Göteborg AB. Sven Ljunggren är begravd på Onsala kyrkogård.
År 1940 vann Ljunggren SM på 400 m på 49,4. Även vid SM 1941 vann han 400 m, denna gång på 48,9. Åren 1942 till och med 1945 deltog Ljunggren varje år vid SM i det segrande Hellas-laget i stafett 4x400 m. Den 1 juli 1943 slog Ljunggren i Göteborg Bertil von Wachenfeldts svenska rekord på 400 m från 1934 med ett lopp på 47,5. Rekordet slogs 1953 av Lars-Erik Wolfbrandt. Detta år vann han SM på 400 m med 48,5.