Slaget vid Lissa (1866)

Nuförtiden är Slaget vid Lissa (1866) ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos många människor runt om i världen. Från dess ursprung i historien till dess relevans idag har Slaget vid Lissa (1866) varit föremål för debatt, forskning och reflektion. Med sina många aspekter och dess påverkan på samhället har Slaget vid Lissa (1866) blivit ett ämne av intresse för människor i alla åldrar och yrken. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska de olika dimensionerna av Slaget vid Lissa (1866) och dess inflytande på olika aspekter av det dagliga livet. Från dess inverkan på ekonomin till dess relevans i populärkulturen har Slaget vid Lissa (1866) satt en outplånlig prägel på mänsklighetens historia. Följ med oss ​​på denna resa genom den spännande världen av Slaget vid Lissa (1866) och upptäck allt bakom detta fascinerande ämne.

Slaget vid Lissa
Del av Tredje italienska frihetskriget

Sjöslaget vid Lissa av Carl Frederik Sørensen, 1868.
Ägde rum 20 juli 1866
Plats Adriatiska havet, nära ön Vis (Lissa), dagens Kroatien
Resultat Österrikisk seger
Stridande
Kungariket Italien Kungariket Italien Kejsardömet Österrike Kejsardömet Österrike
Befälhavare och ledare
Italien Carlo di Persano Kejsardömet Österrike Wilhelm von Tegetthoff
Styrka
12 pansarklädda fartyg
10 kryssare
4 kanonbåtar
(omkring 68 000 ton) 		7 pansarklädda fartyg
1 tvådäckare
6 kryssare
12 kanonbåtar
(omkring 50 000 ton)
Förluster
2 pansarklädda fartyg sänkta
620 döda
40 skadade[1] 		38 döda
138 skadade[1]

Slaget vid Lissa var ett sjöslag som ägde rum 20 juli 1866 i Adriatiska havet nära ön Vis (italienska Lissa). Slaget var en klar österrikisk seger över en numerärt överlägsen italiensk styrka. Det var det första större sjöslag mellan pansarklädda örlogsfartyg och ett av de sista där ramning användes som taktik.

Slaget

Slaget utgjorde en del av tredje italienska självständighetskriget i vilket Italien förenade sig med Preussen mot Österrike. Italiens främsta krigsmål var att erövra Venedig från Österrike. Flottorna bestod av en blandning av opansrade segelfartyg med ångmaskiner och pansarklädda fartyg, även dessa var utrustade med både segel och ångmaskiner för framdrivning.

Den italienska flottan bestod av 12 bepansrade fartyg och 17 obepansrade mot den österrikiska flottans 7 fartyg med pansarklädsel och 11 utan. Österrikarna var också kraftigt underlägsna i antal räfflade kanoner med 121 stycken mot italienarnas 276 och i fartygens sammanlagda deplacement.

Piemontesaren greve Carlo di Persano förde befälet över den italienska flottan. Den österrikiska flottans chef var konteramiral Wilhelm von Tegetthoff.

Referenser

  1. ^ Stevens, William Oliver; Westcott, Allan (1942) (på engelska). A History of Sea Power. Doubleday. sid. 261-262 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Externa länkar