Sjuöarna
I den här artikeln vill vi ta upp frågan om Sjuöarna, som har blivit aktuell på senare tid. Sjuöarna är ett ämne som har väckt intresse hos akademiker, forskare, yrkesverksamma och allmänheten. Under de senaste åren har det skett en ökning av antalet publikationer, forskning och debatter kring Sjuöarna, vilket har uppmuntrat ytterligare studier och förståelse. Därför är det väsentligt att analysera och reflektera över Sjuöarna, för att få större kunskap och förståelse om dess påverkan inom olika områden. Det är därför vi i den här artikeln föreslår att vi ska ge en bred och detaljerad titt på Sjuöarna, där vi tar upp dess olika dimensioner, implikationer och möjliga framtidsperspektiv.
Sjuöarna (norska: Sjuøyane) är en liten ögrupp i nordöstra Svalbard. Ögruppen är det nordligaste området i Svalbard och en av Svalbards ytterpunkter. Ögruppens samlade areal är 65 km².
Geografi
Sjuöarna ligger cirka 350 km nordöst om Longyearbyen och cirka 50 km norr om Nordaustlandet vid Nordenskiöldbukta i Norra ishavet.
Den obebodda ögruppen består av de åtta större öarna:
- Phippsøya, huvudön
- Martensøya
- Parryøya
- Rossøya, Svalbards nordligaste plats
- Tavleøya
- Vesle Tavleøya
- Waldenøya
Ytterligare ett par mindre holmar och skär tillhör också Sjuöarna.
Öarna består av gnejs och granit och har endast mycket lite växtlighet som består av lav, mossa och enstaka bräckor.
Öarna är habitat för mindre kolonier av sjöfåglar som lunnefågel och den sällsynta ismåsen och däggdjur som valross och isbjörn..
Förvaltningsmässigt ingår Sjuöarna i naturreservatet Nordaust-Svalbard naturreservat.
Historik
Sjuöarna upptäcktes möjligen redan 1618 av holländska valfångare från Enkhuizen. Området kartlades sedan av holländare i slutet på 1600-talet.
De flesta öarna namngavs efter deltagare i de två engelska polarexpeditionerna 1773 under ledning av Constantine John Phipps och 1827 under ledning av William Edward Parry. Under Phippsexpeditionen medföljde även Horatio Nelson.
Ögruppen besöktes även av Adolf Erik Nordenskiöld under dennes Svenska Spetsbergenexpeditionen 1861 och 1899 av den Svensk-ryska gradmätningsexpeditionen 1899–1902.
År 1973 inrättades Nordaust-Svalbard naturreservat.
Källor
- Conway, W. M (1906). No Man’s Land: A History of Spitsbergen from Its Discovery in 1596 to the Beginning of the Scientific Exploration of the Country. Cambridge: At the University Press
Noter
- ^ ”Sjuøyane” (på norska). Norsk polarinstitutt. Arkiverad från originalet den 11 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210511041559/http://cruise-handbook.npolar.no/no/northeast_reserve/sjuoyane.html. Läst 16 december 2020.
- ^ ”Sjuøyane” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. 2020-06-19. http://snl.no/Sju%C3%B8yane. Läst 12 augusti 2022.
- ^ ”Sjuøyane” (på norska). Polar place names. Norsk polarinstitutt. https://stadnamn.npolar.no/Sju%C3%B8yane/Svalbard/0ae2165d-8a6c-59f4-95eb-4b49a48c3541.
- ^ ”Sjuøyane”. Arkiverad från originalet den 20 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20091020004338/http://www.spitzbergen.de/HTML-Dateien/Spitsbergen%20Landeskunde/Sjuoyane.htm. Läst 1 februari 2009., Spitzbergen.de
- ^ ”Unge Nelsons ferd på Sjuøyane” (på norska). Norsk polarinstitutt. Arkiverad från originalet den 29 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200129172450/http://cruise-handbook.npolar.no/no/northeast_reserve/young-nelson.html. Läst 16 december 2020.
