Röda guerezor
I dagens värld är Röda guerezor ett återkommande tema som har fångat miljontals människor runt om i världen. Dess relevans har överskridit gränserna och dess inverkan har märkts på olika områden. Sedan dess uppkomst har Röda guerezor väckt intresse hos såväl experter som fans, och genererat debatter, forskning och reflektioner som försöker förstå dess betydelse och inflytande på samhället. Med tiden har Röda guerezor blivit ett fenomen som inte lämnar någon oberörd, som utmanar etablerade uppfattningar och föreställningar. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska inverkan av Röda guerezor i olika sammanhang och de konsekvenser det har på vardagen.
| Röda guerezor | |
 Piliocolobus badius | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Primater Primates |
| Underordning | Haplorhini |
| Familj | Markattartade apor Cercopithecidae |
| Underfamilj | Langurer Colobinae |
| Släkte | Röda guerezor Piliocolobus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Piliocolobus | |
| Auktor | Rochebrune, 1887 |
| Arter | |
| Se text | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Röda guerezor (Piliocolobus) är ett släkte i familjen markattartade apor med nio arter.
Kännetecken
Arternas päls är vanligen svart eller brun på ryggen. Extremiteterna och huvudet är röd- eller gråaktiga.[1] Bukens färg är rödgul, grå eller vit. Hos en del arter finns vita hår kring ansiktet. Honor är mindre än hannarna men har annars likadant utseende. Som anpassning till livet i träd har de bara en rudimentär tumme. Dessa djur når en kroppslängd (huvud och bål) mellan 45 och 67 centimeter och därtill kommer en 52 till 80 centimeter lång svans. Vikten ligger mellan 5 och 11 kilogram.[1]
Utbredning och habitat
Släktet förekommer i centrala Afrika. Utbredningsområdet sträcker sig från Senegal över Kongo-Kinshasa till Tanzania. Habitatet utgörs av regnskogar eller träskskogar, ibland förekommer de i glest trädbevuxna savanner.[1] De vistas ofta i närheten av vattenansamlingar.
Levnadssätt
Röda guerezor är aktiva på dagen och har bra förmåga att klättra och hoppa från gren till gren. De bildar större grupper av 20 till 80 individer (oftast omkring 50) som består av några hannar och två- till tre gånger fler honor.[1] I gruppen finns en utpräglad hierarki som visar sig genom valet av sovplatser, av föda och genom rätten att para sig. Grupperna har ett revir som är 8 till 130 hektar stort men gränserna är inte så noga.[1]
Födan utgörs främst av unga blad, frukter, frön och andra växtdelar.[1]
Fortplantning
För röda guerezor är inga särskilda parningstider kända. Efter dräktigheten som varar i 4,5 till 5,5 månader föds vanligen en enda unge.[1] I motsats till arter från släktet Colobus är bara modern och inte andra honor i flocken ansvarig för ungens uppfostring.[2] Hos Procolobus kirkii slutar honan med digivning efter ett till tre år.[3]
Efter könsmognaden (4 till 5 år efter födelsen[3]) eller något tidigare lämnar ungar av båda könen sin ursprungliga flock. Unga honor blir lätt accepterade av en annan flock. För unga hannar är det betydligt svårare att hitta en ny flock.[1]
Systematik
Gruppens systematik är inte helt klarlagd. Tidigare räknades de röda guerezorna tillsammans med den gröna guerezan till släktet Procolobus men idag klassificeras de i ett eget släkte, Piliocolobus. Även antalet arter är omstritt då många underarter betraktas som självständiga arter. Enligt Wilson & Reeder 2005 har släktet nio arter.[4] Svenska namn enligt S. Ulfstrand (1996).[5]
- Piliocolobus badius (Röd guereza), från Senegal till Ghana.
- P. foai, i norra Kongo-Kinshasa och angränsande regioner.
- P. gordonorum, kring bergsregionen Udzungwa i Tanzania.
- P. kirkii, endemisk för ön Zanzibar.
- P. pennantii (Pennants guereza), finns med tre underarter i Nigeria, Ekvatorialguinea och Kongo-Brazzaville.
- P. preussi (Kamerunguereza), i Kamerun nära gränsen till Nigeria.
- P. rufomitratus (Tanaflodens guereza), vid floden Tana i Kenya.
- P. tephrosceles, i Uganda och angränsande regioner.
- P. tholloni, i centrala Kongo-Kinshasa.
Hot
Arterna hotas av habitatförlust och av jakt för köttets skull.[1] IUCN listar arterna fortfarande under släktet Procolobus och klassificerar två arter som akut hotade (CR), tre arter som starkt hotade (EN) och bara Piliocolobus rufomitratus som livskraftig (LC).[6]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 6 mars 2009.
Noter
- ^ Nowak, R. M. (1999) sid. 606/07, Red Colobus Monkeys
- ^ M. Richardson (31 maj 2006). ”Udzungwa red colobus (som exempel)”. ARKive. Arkiverad från originalet den 4 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140304235414/http://www.arkive.org/udzungwa-red-colobus/procolobus-gordonorum/. Läst 11 februari 2014.
- ^ J. Smit (18 april 2012). ”Zanzibar red colobus” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Piliocolobus_kirkii/. Läst 9 februari 2014.
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Piliocolobus” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ David W. McDonald (en), S. Ulfstrand (sv), red (1996). ”Röda guerezor”. Bonniers Stora Verk Om Jordens Djur. "Apor". Bonnier Lexikon AB. sid. 112. ISBN 91-632-0077-5
- ^ Procolobus på IUCN:s rödlista, läst 16 juli 2014.
Tryckta källor
- Thomas Geissmann: Vergleichende Primatologie, Springer-Verlag 2002, ISBN 3-540-43645-6
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
- D. E. Wilson & D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press, 2005, ISBN 0-8018-8221-4
|