I dagens värld har Roger Ducos fått oöverträffad relevans. Oavsett om det är inom teknik, medicin, politik eller kultur har Roger Ducos blivit ett centralt ämne för debatt och reflektion. Med globaliseringens och sociala mediers framsteg har Roger Ducos blivit mer tillgänglig och relevant för ett ökande antal människor runt om i världen. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Roger Ducos och dess inverkan på dagens samhälle. Från dess ursprung till dess inflytande på det dagliga livet, inklusive dess betydelse i det aktuella sammanhanget, avslöjas Roger Ducos som en avgörande punkt i det samtida panoramat. Under de kommande raderna kommer vi att analysera olika aspekter av Roger Ducos och dess roll i dagens värld, och försöka förstå dess omfattning och innebörd inom olika sfärer av det moderna livet.
Roger Ducos | |
![]() | |
Född | 25 juli 1747 Dax, Frankrike |
---|---|
Död | 16 mars 1816 (68 år) Ulm |
Medborgare i | Frankrike |
Sysselsättning | Politiker, advokat |
Befattning | |
Ledamot av Femhundrarådet Fransk pair Ledamot av Frankrikes nationalförsamling Ledamot av Sénat conservateur Medlem av de gamles råd Konsul Franska konsulatets kabinett (1799–1799) | |
Politiskt parti | |
Jakobiner | |
Utmärkelser | |
Storofficer av Hederslegionen Storkors av Réunionorden | |
Redigera Wikidata |
Pierre Roger Ducos, född 24 juli 1747, död 16 mars 1816, var en fransk politiker, bror till Nicolas Ducos.
Ducos var ursprungligen advokat i Dax, senare domare där. År 1792 valdes han som representant för departementet Landes in i konventet, där han intog en odeciderad mellanställning. Först under direktoriet blev han en förgrundsfigur. Redan 1795 blev Ducos medlem i de gamles råd, och efter tribunatets statskupp 1799 blev han medlem av direktoriet. Han slöt här troget upp vid sin ämbetsbroder Emmanuel Joseph Sieyès sida och deltog tillsammans med honom i Napoleon Bonapartes kupp samma år. Efter densamma utnämndes han till provisorisk konsul, och följde nu Bonaparte. Vid ikraftträdandet av konstitutionen av år VIII blev Ducos omedelbart medlem av senaten och dess vicepresident. 1808 blev han greve, och 1815 under de hundra dagarna pär. Han landsförvisades 1816, då han i konventet röstat för Ludvig XVI:s avrättning. Han avled i Ulm.
|