Robert Aumann

Robert Aumann
	Robert Aumann
	Robert Aumann, 2010.
Född	8 juni 1930 (94 år); Frankfurt am Main
Medborgare i	Israel och USA
Utbildad vid	City College of New York; Massachusetts Institute of Technology; Rabbi Jacob Joseph School
Sysselsättning	Matematiker, professor, pedagog, nationalekonom, forskare
Arbetsgivare	Stony Brook University; Hebreiska universitetet i Jerusalem
Utmärkelser
	Fellow of the Econometric Society (1965); Harvey-priset (1983); Israelpriset (1994); Frederick W. Lanchester Prize (1995); Erwin Plein Nemmers Prize in Economics (1998); EMET Prize for Art, Science and Culture (2002); Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (2005); John von Neumann Theory Prize (2005); Hedersdoktor vid Université Panthéon-Assas (2021); Hedersdoktor vid Bonns universitet; Hedersdoktor vid University of Chicago; Fellow of the American Academy of Arts and Sciences; Hedersdoktor vid Université catholique de Louvain
	Redigera Wikidata

Yisrael Robert John Aumann, född 8 juni 1930 i Frankfurt am Main, Tyskland, är en amerikansk-israelisk matematiker och medlem av USA:s nationella vetenskapsakademi. Han är professor vid Center for the Study of Rationality vid Hebrew University of Jerusalem i Israel. Han har också en gästposition vid Stony Brook University och är en av grundarna av Stony Brook Center for Game Theory.

Aumann tilldelades Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (tillsammans med Thomas Schelling) 2005 för att "ha fördjupat vår förståelse av konflikt och samarbete genom spelteoretisk analys".

Biografi

Aumann flydde till USA med sin familj 1938, två veckor före Kristallnattens pogrom. Han gick på Rabbi Jacob Joseph School, en yeshiva high school i New York City. Han tog kandidatexamen i matematik vid City College of New York 1950. År 1952 tog han sin masterexamen och 1955 avlade han sin doktorsexamen i matematik, båda från Massachusetts Institute of Technology. Hans doktorsavhandling, Asphericity of Alternating Linkages, skriven under handledning av George Whitehead, Jr., handlade om knutteori.

Aumann gifte sig med Esther Schlesinger i april 1955 i Brooklyn. Paret fick fem barn. Äldsta sonen Shlomo, student i Yeshivat Shaalvim, dödades i aktion under tjänstgöring i Israels försvarsmakt i Libanonkriget 1982. Machon Shlomo Aumann, ett institut anslutet till Shaalvim som återpublicerar gamla manuskript av judiska lagtexter, namngavs efter honom. Esther dog i äggstockscancer i oktober 1998. I slutet av november 2005 gifte sig Aumann med Esthers syster, Batya Cohn.

Aumann var en avlägsen släkting till Oliver Sacks.

Karriär och vetenskapligt arbete

År 1956 började han arbetad vid matematikfakulteten vid Hebrew University of Jerusalem och har varit gästprofessor vid Stony Brook University sedan 1989. Han har haft gästprofessurer vid University of California, Berkeley (1971, 1985–1986), Stanford University (1975–1976, 1980–1981) och Universite catholique de Louvain (1972, 1978, 1984).

Aumanns största bidrag ha kommit inom området för upprepade spel, som är situationer där spelare stöter på samma situation om och om igen. Han var den första som definierade begreppet korrelerad jämvikt i spelteori, vilket är en typ av jämvikt i icke-kooperativa spel som är mer flexibel än den klassiska Nashjämvikten. Dessutom har Aumann introducerat den första rent formella redogörelsen för begreppet allmän kunskap inom spelteorin. Han samarbetade med Lloyd Shapley om Aumann–Shapley-värdet. Han är också känd för sin avtalssats, där han hävdar att under dess givna förhållanden kan två Bayesianska rationalister med gemensamma tidigare övertygelser inte komma överens om att vara oense.

Aumann och Maschler använde spelteori för att analysera talmudiska dilemman. De kunde lösa mysteriet om "delningsproblemet", ett långvarigt dilemma med att förklara den talmudiska motiveringen för att dela arvet från en sen man till sina tre fruar beroende på arvets värde jämfört med dess ursprungliga värde. Artikeln i den frågan var tillägnad en son till Aumann, Shlomo, som dödades under Libanonkriget 1982, medan han tjänstgjorde som tankskytt i Israels försvarsmakts pansarkår.

Politiska åsikter

Aumann är medlem i Professors for a Strong Israel (PSI), en högerpolitisk grupp. Han motsatte sig tillbakadragandet från Gazaremsan 2005 och hävdade att det är ett brott mot Gush Katif-bosättare och ett allvarligt hot mot Israels säkerhet. Aumann använder sig av ett fall inom spelteorin som kallas utpressningsparadoxen för att hävda att det är strategiskt dumt att ge mark till araberna baserat på den matematiska teorin. Genom att presentera ett orubbligt krav tvingar arabstaterna Israel att "ge efter för utpressning på grund av uppfattningen att det kommer att lämna förhandlingsrummet med ingenting om det är oflexibelt".

Som ett resultat av hans politiska åsikter och hans användning av sin forskning för att motivera dem kritiserades beslutet att ge honom Nobelpriset i europeisk press. En petition för att frånta honom hans pris fick underskrifter från 1 000 akademiker över hela världen.

År 2008 gick Aumann med i det nya politiska partiet Ahi som leddes av Effi Eitam och Yitzhak Levy.

Bibliografi i urval

1956: Asphericity of alternating knots, Annals of Mathematics 64: 374–92 doi:10.2307/1969980
1958: (with J. B. Kruskal) The Coefficients in an Allocation Problem, Naval Research Logistics
1960: Acceptable Points in Games of Perfect Information, Pacific Journal of Mathematics 10 (1960), pp. 381-417
1974: (with L.S. Shapley) Values of Non-Atomic Games, Princeton University Press
1981: (with Y. Tauman and S. Zamir) Game Theory, volumes 1 & 2 (in Hebrew), Everyman's University, Tel Aviv
1989: Lectures on Game Theory, Underground Classics in Economics, Westview Press
1992,94,2002: (coedited with Sergiu Hart) Handbook of Game Theory with Economic Applications, volumes 1,2 & 3 Elsevier
1995: (with M. Maschler) Repeated Games with Incomplete Information, MIT Press
2000: Collected Papers, volumes 1 & 2, MIT Press.
2015: (with I. Arieli) The Logic of Backward Induction, Journal of Economic Theory 159 (2015), pp. 443-464