Regeringen Willoch II
I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den spännande världen av Regeringen Willoch II, ett ämne som har väckt många människors intresse genom historien. Regeringen Willoch II är ett ämne som har studerats flitigt och det har skrivits många böcker och artiklar om genom åren. I den här artikeln vill vi utforska de olika aspekterna av Regeringen Willoch II, från dess ursprung till dess praktiska tillämpningar i vardagen. Längs dessa linjer kommer vi att upptäcka vad Regeringen Willoch II är, vilka dess huvudsakliga egenskaper är och varför det är viktigt att ägna tid och uppmärksamhet åt det. Dessutom kommer vi att analysera några av de teorier och debatter som har dykt upp kring Regeringen Willoch II, såväl som dess inverkan på det nuvarande samhället. I slutändan syftar den här artikeln till att ge en heltäckande och berikande vision av Regeringen Willoch II, så att läsaren kan utöka sin kunskap och förstå vikten av detta ämne i dagens värld.
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Regeringen Willoch II var en norsk regering som satt från 8 juni 1983 till 8 maj 1986. Det var en koalitionsregering mellan Høyre, Kristelig Folkeparti och Senterpartiet. Regeringen avgick efter en förtroendeomröstning i Stortinget. Statsminister var Kåre Willoch och utrikesminister Svenn Stray.
Regeringens fall
Efter Stortingsvalet 1985 blev regeringen en minoritetsregering. Parlamentariska grunden blev utfyllt av Fremskrittspartiets (FrP) två representanter. Våren 1986 hade oljepriserna sjunkit från 29 dollar till 15 dollar fatet, och i mars lade regeringen fram ett påskpaket med 16 förslag. En av punkterna var att öka bensinavgiften med 42 öre litern, och regeringen gick först till Arbeiderpartiet för stöd. Arbeiderpartiet skulle bara gå med på skattehöjningar om man även höjde skatterna för de rikaste, något som inte Willochs regering stod för. Regeringen var beroende av FrPs stöd för att kunna överleva, men Carl I. Hagen hade i valkampanjen lovat att bekämpa alla skatt- och avgiftsökningar, speciellt bensinavgiften. Samtidigt så hade han också lovat att inte fälla en borgerlig regering. Dagen innan regeringen begärde förtroende för påskpaketet skickade FrP ut ett pressmeddelande om att <väljarna kunde lita på Hagen i frågan om bensinpriserna>, och regeringens öde var därmed beseglat, och regeringen avgick 9 maj 1986.