I den här artikeln kommer vi att utforska det fascinerande livet och arvet från Radhia Ihsan, vars inverkan har överskridit gränser och generationer. Från sin ödmjuka början till sin invigning som en ledande figur inom sitt område har Radhia Ihsan satt en outplånlig prägel på historien. På dessa sidor kommer vi att upptäcka de viktigaste milstolparna i hans karriär, hans mest anmärkningsvärda prestationer och vilken inverkan han har haft på samhället. Genom vittnesmål, analyser och reflektioner kommer vi att fördjupa oss i Radhia Ihsans liv och arbete, erkänna hans relevans och fira hans ovärderliga bidrag till mänskligheten.
Radhia Ihsan | |
Född | 1933[1][2] Crater eller Aden[3] |
---|---|
Död | 14 januari 2020[1] Sa`wan, Jemen |
Medborgare i | Sydjemen, Jemen, Adenprotektoratet, Sydarabiska federationen och Jemen |
Sysselsättning | Människorättsförsvarare, akademiker[4], journalist[4], författare[4], kvinnosakspolitiker[4] |
Redigera Wikidata |
Radhia Ihsan, född 1933, död 2020, var en jemenitisk politiker (socialist) och feminist.
Hon föddes i Aden. Hon studerade låg- och mellanstadiet i staden Aden och flyttade sedan till Syrien, där hon läste gymnasiet. Därefter studerade hon på universitetet i Bagdad, där hon tog en kandidatexamen i juridik. I Pakistan tog hon en magisterexamen i islamiska vetenskaper från University of the Punjab, och sedan fick också en magisterexamen i konst från samma universitet. Hon återvände sedan till Jemen och arbetade som direktör för Ihsan Allah Hotel, chef för Al-Baath Printing Press, i staden Aden, och lärare i arabiska språk och islamisk lag vid universitetet i Aden.
Radhia Ihsan var en pionjärfigur i den den jemenitiska kvinnorörelsen, som just vid denna tid uppkom kring Adeni Women´s Club. Klubben hade ursprungligen varit en brittisk sällskapsklubb, men utvecklades till en arabisk och samtidigt feministisk klubb, en utveckling där Ihsan var en ledande kraft. Vid denna tid levde kvinnor i Jemen fortsatt i purdah, isolerade i harem eller i slöjor när de rörde sig utanför haremen. När kvinnor år 1956 förvägrades delta i den egyptiska sångaren Farid al-Atrash i Aden, organiserade Adeni Women's Club under ledning av Radhia Ihsan en demonstration mot slöjan och den könssegregation den representerade.[5] Sex kvinnor gick till fots utan slöja - fyra av dem även utan hijab - följda av trettio obeslöjade kvinnor i bil, genom Aden till tidningarna al-Ayyam och Fatat al-jazira, till vilka de gav uttalanden där de fördömde slöjan, som de kallade för ett hinder för kvinnors sociala och offentliga deltagande i samhället.[5]
Hon deltog också i självständighetsrörelsen mot britterna. Hon ställdes två gånger inför rätta av britterna och fängslades i två månader, under vilka hon hungerstrejkade och släpptes på grund av detta.
När Sydjemen blev en kommuniststat 1967 blev hon medlem i socialistpartiet, där hon innehade en rad poster. Hon var medlem i partiets högsta kommitté, generalsekreterare för kvinnoförbundets Aden-avdelning, administrativ medlem i Diversified Industries Syndicate i Aden, ansvarig i Liberation Front, oberoende medlem av samordningsrådet för Aden Governorate.