Rabbe Axel Wrede

Idag är Rabbe Axel Wrede ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, dess historiska betydelse eller dess relevans i den nuvarande miljön, är Rabbe Axel Wrede ett ämne som aldrig slutar att fascinera och fängsla dem som fördjupar sig i det. I den här artikeln kommer vi att ta en djupare titt på Rabbe Axel Wrede, utforska dess olika aspekter och erbjuda ett unikt perspektiv på detta breda och mångsidiga ämne. Genom detaljerad analys och kritisk granskning hoppas vi kunna belysa Rabbe Axel Wrede och ge våra läsare en mer fullständig förståelse för detta ämne som påverkar oss så mycket.

Rabbe Axel Wrede
Född16 juli 1851[1]
Anjala, Finland
Död16 februari 1938 (86 år)
Anjala, Finland
Medborgare iFinland och Storfurstendömet Finland
Utbildad vidKejserliga Alexanderuniversitetet
SysselsättningPolitiker[2], jurist[3]
Befattning
Ledamot av Finlands riksdag
ArbetsgivareKejserliga Alexanderuniversitetet
Åbo Akademi
Politiskt parti
Svenska folkpartiet i Finland
FöräldrarHenrik August Wrede
SläktingarKarl August Wrede (syskon)
Utmärkelser
Sankt Stanislausorden, tredje klass (1897)[4]
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden (1919)[4]
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (1923)[4]
Redigera Wikidata

Rabbe Axel Wrede (Rabbe Wrede), född 16 juli 1851 i Anjala, död 16 februari 1938 i Anjala, var en finlandssvensk professor, rättslärd, friherre och politiker, av den finländska grenen av släkten Wrede.

Biografi

Wrede blev juris doktor 1883. Han var professor i civillagfarenhet och romersk rätt 1885–1905, senare även professor i civilprocessrätt vid Helsingfors universitet. Rabbe Wrede blev rektor 1905. Han var kansler för Åbo Akademi 1918–1930.

Rabbe Wrede har haft stort inflytande på finländsk rätt och åtnjöt stort internationellt erkännande som processualist.

Hedersdoktor 1918 vid Lunds universitet, 1924 i Hamburg och 1926 i München. Han blev utländsk ledamot av den svenska Vetenskapsakademien 1924.

Rabbe Wrede tillhörde ridderskapet och adeln vid alla lantdagar 1877–1906. Han företrädde svenskheten i Finland och motståndet mot Ryssland. Han var förvisad under perioden juli 1904-februari 1905. Från december 1905 till juni 1909 var han vice ordförande i senatens justitiedepartement (motsv. "Högsta Domstolen"). 1910–1913 och 1917–1918 var han ledamot av enkammaren.

Han var en av grundarna till Svenska folkpartiet och var också aktiv inom intresseorganisationen Svenska Finlands folkting.[5]

Utmärkelser

Bibliografi

  • "Das Zivilprozessrecht Schwedens und Finnlands" i "Das Zivilprozessrecht der Kulturstaaten" (1924)
  • "Finlands gällande civilprocessrätt" 2 bd (1905-10)
  • "Grunddragen av sakrätten enligt Finlands lag" 2 bd (1925-26)
  • "Grunddragen av Finlands rätts- och samhällsordning" handbok 2 bd (1920-21)
  • "Biografi över Mattias Calonius" (1917)

Referenser

Vidare läsning

Företrädare:
Edvard Hjelt
Rektor för Kejserliga Alexanders-universitetet i Helsingfors
1905
Efterträdare:
Edvard Hjelt