I följande artikel kommer vi att utforska effekten av Quercus mongolica på olika aspekter av samhället. Quercus mongolica har varit ett intresse- och debattämne under lång tid och dess inflytande sträcker sig till områden som politik, kultur, ekonomi och vardagsliv. När vi undersöker Quercus mongolicas roll inom dessa områden kommer vi att fördjupa oss i de många dimensioner som utgör dess betydelse och relevans idag. Genom detaljerad analys hoppas vi kunna belysa vilka effekter Quercus mongolica har på våra liv och hur det har format världen vi lever i.
Quercus mongolica Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Kärlväxter Tracheophyta |
Klass | Tvåhjärtbladiga blomväxter Magnoliopsida |
Ordning | Bokordningen Fagales |
Familj | Bokväxter Fagaceae |
Släkte | Ekar Quercus |
Art | Quercus mongolica |
Vetenskapligt namn | |
§ Quercus mongolica | |
Auktor | Fisch. ex Ledeb. |
Synonymer | |
Quercus sessiliflora var. mongolica Quercus mongolica var. typica Quercus mongolica f. typica |
Quercus mongolica[2] är en bokväxtart som beskrevs av Fisch. och Carl Friedrich von Ledebour. Quercus mongolica ingår i släktet ekar och familjen bokväxter.[3][4]
Några exemplar kan bli 20 eller sällan 30 meter höga.[1]
Arten förekommer i nordöstra Asien. Den hittas i östra Ryssland, östra Kina, Mongoliet, Japan och på Koreahalvön. Den växer i låglandet och i bergstrakter mellan 200 och 2500 meter över havet. Quercus mongolica introducerades i Europa. Arten kan ingå i lövskogar med lövträd som Acer pseudosieboldianum, Acer mono, Tilia amurensis eller olika askar samt i blandskogar med arter av tallsläktet. Quercus mongolica är vanligen ett av de talrikaste träden i dessa skogar.[1]
Arten föredrar måttliga väderförhållanden men den kan uthärda regnrika somrar och kalla vintrar. Fröspridningen sker främst genom små däggdjur och fåglar som äter artens ekollon. I områden som tidvis saknade växtlighet är Quercus mongolica ett av de första träden som etablerar sig. Skogar med denna ek består vanligen i 300 år.[1]
Utöver djuren som äter ekens ekollon förekommer andra djur som hjortar och vildsvin som äter andra delar av trädet.[1]
Artens trä används bland annat för telefonmast, som stöd i gruvor, för båtar och för bildelar.[1]
I olika delar av utbredningsområdet som i östra Ryssland är skogsbruket för intensivt för arten vad som minskar beståndet. Ibland sker skogsavverkningen illegal. Även trädfällning i naturskyddsområden är dokumenterad. I Kina sker skogsbruket på arten främst med planterade bestånd. Fortfarande är Quercus mongolica vanligt förekommande. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Arten delas in i följande underarter:[3]
|