Projekt 641

I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Projekt 641, och analysera dess inverkan på olika aspekter av vardagen. Från dess inflytande på det moderna samhället till dess relevans i historien har Projekt 641 spelat en grundläggande roll i vår utveckling som individer och som kollektiv. På dessa sidor kommer vi att undersöka dess utveckling över tiden, från dess början till nutid, och reflektera över dess betydelse i framtiden. Med ett multidisciplinärt förhållningssätt kommer vi att närma oss Projekt 641 ur olika perspektiv och lyfta fram dess relevans inom områden som kultur, politik, vetenskap och teknik. Utan tvekan fortsätter Projekt 641 att vara ett ämne för intresse och debatt idag, och genom denna artikel tänker vi fördjupa oss i dess innebörd och betydelse i dagens samhälle.

Projekt 641
Ubåt B-39 som museifartyg i San Diego.
Ubåt B-39 som museifartyg i San Diego.
Allmänt
TypUbåt
VarvAdmiraltejskije verfi, Leningrad
FöreProjekt 611
EfterProjekt 641B Som
Fartyg tillhörande klassen79
Tekniska data
Deplacement1952 ton
Deplacement i u-läge2475 ton
Längd91,3 meter
Bredd7,4 meter
Djupgående5,9 meter
Framdrift
FramdriftDiesel-elektrisk
Huvudmaskin3 × Kolomna 2D42M dieselmotorer på 2000 hk vardera
Maskinstyrka3 × elmotorer, två på 1350 hk och en på 2700 hk
Propellrar3 sexbladiga propellrar
Hjälpmaskin180 hk
Prestanda
Hastighet16 knop
Fart i u-läge15 knop
Dykdjup300 meter
Räckvidd11 000 NM
Aktionstid90 dygn
Lastförmåga
Besättning78 man
Beväpning
Bestyckning6 × 533 mm torpedtuber framåt
4 × 533 mm torpedtuber bakåt
Torpeder22 torpeder
Minor32 minor
SensorerHydrofon: Feniks
Sonar: Herkules
Radar: MRK-50 Tobol
Radarvarnare: Nakat

Projekt 641 eller Foxtrot-klass var en ubåtstyp som producerades i Sovjetunionen under 1960-talet. De byggdes för att ersätta de äldre Projekt 611-ubåtarna från 1950-talet som led av svåra brister.

Projekt 641 var en av de sista ubåtarna som byggdes enligt den gamla stilen med båtformat skrov i stället för spolformat, vilket gjorde att hastigheten i undervattensläge var lägre än i övervattensläge. Designen med tre propellrar gjorde också att ubåten var bullrigare än sina västliga motsvarigheter.

På 1970-talet tillverkades ett antal ubåtar för export. Tretton ubåtar exporterades till Indien (Projekt 641I) och tre till Kuba (Projekt 641K). I takt med att ubåtarna började ersättas av Paltus-klassen på 1980-talet såldes även före detta sovjetiska ubåtar på export, bland annat till Polen där de tjänstgjorde in på 2000-talet. Efter Sovjetunionens fall såldes även ubåtar till västländer, oftast som skrot, men ibland i så gott skick att de kunde användas som museifartyg.

En 641K från Kubas flotta.

Konstruktion

Ubåten är indelad i sju vattentäta sektioner

  1. Främre torpedrum
  2. Logement och mäss
  3. Kontrollrum
  4. Logement och kabyss
  5. Dieselmotorrum
  6. Elektromotorrum
  7. Aktre torpedrum

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, Подводные лодки проекта 641, tidigare version.