Projekt 50 Gornostaj
I dagens värld är Projekt 50 Gornostaj ett ämne som har fått stor relevans och som fångat människor i alla åldrar och intressen. Sedan dess uppkomst har Projekt 50 Gornostaj haft en betydande inverkan på olika aspekter av samhället, genererat debatter, kontroverser och oändliga motstridiga åsikter. Allt eftersom dagarna går fortsätter Projekt 50 Gornostaj att utvecklas och sätta djupa spår i kultur, politik, ekonomi och mänskliga relationer. Det är därför det är viktigt att noggrant analysera och förstå de många aspekterna av Projekt 50 Gornostaj, för att vara medveten om dess implikationer och konsekvenser i vår miljö.
| |||
 Fregatten SKR-57 för ankar, 15 oktober 1983 | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typ | Fregatt | ||
| Efter | Projekt 1135 Bditelnyj | ||
| Fartyg tillhörande klassen | 68 | ||
| Tekniska data | |||
| Deplacement | 1050 – 1350 ton | ||
| Längd | 90,9 meter | ||
| Bredd | 10,2 meter | ||
| Djupgående | 2,9 meter | ||
| Framdrift | |||
| Framdrift | Ånga | ||
| Kraftkälla | 2 × KVG-57/28 ångpannor | ||
| Huvudmaskin | 2 × TV-9 gasturbiner | ||
| Maskinstyrka | 20 000 hk | ||
| Propellrar | 2 | ||
| Prestanda | |||
| Maxfart | 29 knop | ||
| Räckvidd | 2000 NM vid 15 knop | ||
| Aktionstid | 10 dygn | ||
| Lastförmåga | |||
| Besättning | 168 | ||
| Beväpning | |||
| Pansar | 7–8 mm | ||
| Huvudartilleri | 3 × 100 mm B-34USMA | ||
| Luftvärnsartilleri | 2×2 37 mm V-11M | ||
| Torpeder | 2 × 533 mm torpedtuber | ||
| Ubåtsjaktvapen | 4 × BMB-2 sjunkbombkastare med 36 sjunkbomber 1 × MBU-200 med 96 granater (Projekt 50) 2 × RBU-2500 (Projekt 50PLO) | ||
| Sensorer | Radar: Gjuis eller Fut-N luftspaningsradar Lin eller Neptun-M ytspaningsradar Jakor-2M eldledningsradar Sonar: MG-12 Pegas-2 | ||
.svg){kind=small}
Projekt 50 Gornostaj (ryska: Горностай (hermelin), NATO-rapporteringsnamn Riga-klass) är en klass fregatter byggda för Sovjetunionens flotta under 1950-talet.
Historia
Trots att fregatterna i Projekt 42 betraktades som lyckade så ansåg Josef Stalin att de var för dyra för serieproduktion och insisterade på en billigare design med ett deplacement på runt 1200 ton. I oktober 1950 gav Sovjetunionens ministerråd klartecken och de första fartygen började byggas under sommaren 1951. Fram till 1958 byggdes totalt 68 fartyg. Ytterligare fyra fartyg byggdes på licens i Kina.
1959 till 1960 Uppgraderades nästan alla fartyg till Projekt 50PLO (Protivolodotjnaja oborona = ubåtsjakt) där ubåtsjaktgranatkastaren MBU-200 (en kopia av den brittiska Hedgehog) byttes ut mot två RBU-2500 vars raketer hade både längre räckvidd och större sprängladdning.
Ett antal fartyg har sålts till Bulgarien (Druzki, Smely och Bodry), Finland (Hämeenmaa och Uusimaa), Indonesien, Kina och Östtyskland (Ernst Thälmann, Karl Marx, Karl Liebknecht och Friedrich Engels). Inga fartyg har sålts till Egypten eller Syrien, men sovjetiska fregatterna Jaguar, Pantera, Kunitsa och Voron understödde dessa länders flottor under krigen med Israel.
De sista fartygen i klassen avrustades och skrotades i samband med Sovjetunionens fall 1991.
Källor
- ”Project 50” (på engelska). Arkiverad från originalet den 23 december 2014. https://web.archive.org/web/20141223052439/http://russian-ships.info/eng/warships/project_50.htm. Läst 21 augusti 2011.
- ”Сторожевой корабль пр.50 типа «Горностай»” (på ryska). Atrina. Arkiverad från originalet den 21 december 2012. https://archive.today/20121221170659/http://www.atrinaflot.narod.ru/2_mainclassships/06_skr_50/0_50.htm. Läst 21 augusti 2011.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Projekt 50 Gornostaj.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
.svg)