I dagens värld är Peledsik ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och bakgrunder. Oavsett om det beror på dess relevans i samhället, dess inverkan på populärkulturen eller dess betydelse inom det vetenskapliga området, har Peledsik blivit ett ständigt samtalsämne. Med teknikens framsteg och globaliseringen har Peledsik fått oöverträffad relevans, skapat heta debatter och väckt intresse hos miljontals människor runt om i världen. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Peledsik och dess inflytande på olika aspekter av vardagen.
Peledsik Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
Ordning | Laxartade fiskar Salmoniformes |
Familj | Laxfiskar Salmonidae |
Släkte | Sikar Coregonus |
Art | Peledsik C. peled |
Vetenskapligt namn | |
§ Coregonus peled | |
Auktor | J. F. Gmelin, 1789 |
Synonymer | |
Coregonus syrok Valenciennes, 1848[2] Coregonus rudolphianus Valenciennes, 1848[3] Salmo pelet Pallas, 1814[3] Salmo cyprinoides Pallas, 1814[3] Salmo peled Gmelin, 1789[3] | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Peledsik (Coregonus peled)[3][4] är en fiskart i släktet sikar bland laxfiskarna. Enligt Catalogue of Life[5][6] ingår storskallesiken i släktet Coregonus, och familjen laxfiskar, men enligt Dyntaxa[7] är tillhörigheten istället släktet Coregonus, och familjen sikfiskar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[8] Arten förekommer tillfälligt i Sverige, men reproducerar sig inte.[7] Inga underarter finns listade.[5]
Storskallesiken i Storvindeln har tidigare ansetts vara en variant av peledsik, men DNA-studier har visat att det inte stämmer.[9]
Fisken liknar med sin långsträckta form andra sikar men kroppen är mera tillplattad och ryggen är högre än hos andra arter i släktet Coregonus. Peledsiken kan nå en vikt över 5 kilogram men utanför Sibirien är den betydligt lättare.
Artens ursprungliga utbredningsområde var större floder och sjöar i norra Sibirien. Den infördes i östeuropeiska stater vid Östersjön och förekommer numera i flera sötvattenområden kring Östersjön.
Födan utgörs främst av ryggradslösa smådjur (plankton) och i viss mån även av mindre fiskar (sibiriska populationer). Pedelsiken leker mellan september och november ofta på stora djup. Varje hona lägger upp till 105 000 ägg.