I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Papuakråka, som har satt sin prägel på historia, kultur och samhälle. Papuakråka har varit föremål för debatter, studier och tolkningar genom åren, vilket har väckt nyfikenheten och intresset hos dem som fördjupar sig i dess universum. Med en relevans som överskrider tidens barriärer fortsätter Papuakråka att vara ett ämne för diskussion och reflektion idag. Genom den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i de olika aspekterna kring Papuakråka, och analysera dess inverkan och betydelse inom olika områden.
Papuakråka Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Familj | Kråkfåglar Corvidae |
Släkte | Corvus |
Art | Papuakråka C. tristis |
Vetenskapligt namn | |
§ Corvus tristis | |
Auktor | Lesson & Garnot, 1827 |
Utbredning | |
![]() |
Papuakråka[2] (Corvus tristis) är en fågel i familjen kråkfåglar inom ordningen tättingar.[3]
Papuakråkan har jämfört med sina släktingar ett unikt utseende med lång stjärt, bar skär hud i ansiktet och blå ögon. Adulta fåglar har vanligen mörk näbb och gråbrun fjäderdräkt med mörkare och till viss del glänsande vingar. Ungfågeln är grå med ljusare huvud och skär näbb. Lätet är udda för en kråka, ett rätt ljust och nasalt gny.
Fågeln förekommer på Nya Guinea, Yapen, västpapuanska öar och D'Entrecasteaux-öarna.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Papuakråkan hittas i skogsområden i lågland och förberg. Den ses i trädkronorna, ofta nära floder.
Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
|