Nya Intima teatern

I dagens värld är Nya Intima teatern fortfarande ett ämne av stort intresse och debatt. Vikten av Nya Intima teatern har erkänts genom historien, och dess inverkan återspeglas i livets alla områden. Sedan Nya Intima teatern har det varit ett ämne av stort intresse för samhället i stort och genererat diskussioner och reflektioner inom olika områden. Oavsett om det är på en personlig, social, politisk eller ekonomisk nivå, fortsätter Nya Intima teatern att vara en relevant fråga som uppmanar oss att reflektera och analysera dess inflytande på våra dagliga liv. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och tillvägagångssätt relaterade till Nya Intima teatern, med syftet att bättre förstå dess omfattning och påverkan på dagens samhälle.

För andra betydelser, se Intima teatern.

Nya Intima teatern (även Intima teatern, Nya revyteatern och Centralteatern), var belägen vid Vattugatan 11 i Stockholm.

Byggnaden var från 1920 biograf under namnet Royal. 1925 blev det en revyscen under namnet Nya revyteatern. Sedan följde tätt växlande teaterverksamheter och namn och 1929 ledde Signe Åsmalm Centralteatern med Sandro Malmquist som konstnärlig rådgivare. Redan 1930 omdanades teatern och leddes av Ingeborg Mattsson, nu under namnet Nya Intima teatern. I november 1933 spelades den sista föreställningen och verksamheten övergick åter till att bli biograf, under namnet Svarta katten.

Uppsättningar

Nya Intima teatern

År Produktion Upphovsmän Regi Teater
1931 Johanson och Vestman Karl Staaf Eric Malmberg Premiär 1 september 1931
Eric Malmberg, Erland Colliander, Georg Skarstedt, Ingeborg Mattsson, Olle Hilding, Arvid Petersén, Georg Dalunde, Gunnar Björnstrand
Scenografi Charles Larsson

Källor

  • Eklund, Hans; Stribolt Barbro, Wittström Bengt (1990). Från Humlan till Intiman: Stockholms privatteatrar. Lund: Signum. Libris 7767571. ISBN 91-87896-00-1