Ny3 Canis Majoris
I dagens värld är Ny3 Canis Majoris ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och intressen. Från tekniska framsteg till aktuella frågor har Ny3 Canis Majoris lyckats överskrida barriärer och skapa passionerade diskussioner inom olika områden. Oavsett om det är på en personlig, akademisk eller professionell nivå, har Ny3 Canis Majoris blivit ett ämne av relevans som inte lämnar någon oberörd. Av denna anledning är det viktigt att på djupet analysera vilken inverkan Ny3 Canis Majoris har på det nuvarande samhället och vilka konsekvenser det har för framtiden. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i de mest relevanta aspekterna av Ny3 Canis Majoris och utforska dess inflytande på olika aspekter av det dagliga livet.
| Ny3 Canis Majoris (ν3) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Stora hunden |
| Rektascension | 06t 37m 53,42144s[1] |
| Deklination | -18° 14′ 14,9218″[1] |
| Skenbar magnitud () | +4,41[2] (4,63 + 8,56)[3] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K0 II-III[2] |
| U–B | +1,04[2] |
| B–V | +1,16[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -1,50±0,70[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -7,32[1] mas/år Dek.: −8,72[1] mas/år |
| Parallax () | 7,74 ± 0,43[1] |
| Avstånd | 420 ± 20 lå (129 ± 7 pc) |
| Absolut magnitud () | -1,13[5] |
| Detaljer | |
| Massa | 3,38 ± 0,37[6] M☉ |
| Radie | 32,7[7] R☉ |
| Luminositet | 398[7] L☉ |
| Temperatur | 4 510[7] K |
| Metallicitet | -0,24[7] dex |
| Vinkelhastighet | 8[8] km/s |
| Ålder | 380 ± 20[6] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| v3 CMa, 8 Canis Majoris, BD-18° 1492, GC 8660, HD 47442, HIP 31700, HR 2443, SAO 151730, CCDM 06379-1814 [9] | |
Ny3 Canis Majoris (ν3 Canis Majoris, förkortat Ny3 CMa, ν3 CMa) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna[3] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Stora hunden. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 4,41[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 7,7[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 420 ljusår (ca 129 parsek) från solen.
Egenskaper
Ny3 Canis Majoris A är en orange till röd jättestjärna alternativt en hybrid ljusstark jätte av spektralklass K0 II-III[2] med 96 procent sannolikhet på den horisontella grenen i HR-diagrammet. Den har en massa som är ca 3,4[6] gånger större än solens massa. en radie som är ca 33[7] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 400[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 500[7] K. Stjärnan har en måttlig ytaktivitet med en magnetfältstyrka på 2,2 ± 04 G och är källa till röntgenstrålning med en styrka på 624×1027 erg/s.[7]
Stjärnan roterar i lugn takt med en period på 183 dygn.[7] Följeslagaren, Ny3 Canis Majoris B, är separerad med 1,040 bågsekunder och har en skenbar magnitud på +8,56.[3]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ Fernie, J. D. (May 1983), "New UBVRI photometry for 900 supergiants", Astrophysical Journal Supplement Series, 52: 7–22, Bibcode:1983ApJS...52....7F, doi:10.1086/190856.
- ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878 , Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
- ^ de Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048 , Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, A61.
- ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971 , Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ Reffert, Sabine; et al. (2015), "Precise radial velocities of giant stars. VII. Occurrence rate of giant extrasolar planets as a function of mass and metallicity", Astronomy & Astrophysics, 574: A116, arXiv:1412.4634 , Bibcode:2015A&A...574A.116R, doi:10.1051/0004-6361/201322360.
- ^ Aurière, M.; et al. (2015), "The magnetic fields at the surface of active single G-K giants", Astronomy & Astrophysics, 574, arXiv:1411.6230 , Bibcode:2015A&A...574A..90A, doi:10.1051/0004-6361/201424579, A90.
- ^ Bernacca, P. L.; Perinotto, M. (1970), "A catalogue of stellar rotational velocities", Contributi Osservatorio Astronomico di Padova in Asiago, 239 (1), Bibcode:1970CoAsi.239....1B.
- ^ "nu03 CMa". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-09-05.
