I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Nordlig tamandua och utforska dess många aspekter och aspekter som gör den så relevant idag. Från dess ursprung till dess inverkan på det moderna samhället har Nordlig tamandua varit föremål för intresse och debatt genom historien. Genom en djupgående och detaljerad analys kommer vi att undersöka dess inflytande inom olika områden, såväl som dess implikationer på individuell och kollektiv nivå. Vi kommer att lära oss experternas åsikter i ämnet och synpunkterna från dem som upplever närvaron av Nordlig tamandua nära i sitt dagliga liv. Vilken hemlighet döljer sig bakom Nordlig tamandua? Vad är dess relevans i det aktuella sammanhanget? Dessa och andra frågor kommer att behandlas i denna artikel, som syftar till att ge ett övergripande perspektiv på en fråga av stor betydelse i det nutida samhället.
Nordlig tamandua Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
![]() Nordlig tamandua | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Ordning | Håriga trögdjur Pilosa |
Familj | Myrslokar Myrmecophagidae |
Släkte | Tamanduor Tamandua |
Art | Nordlig tamandua T. mexicana |
Vetenskapligt namn | |
§ Tamandua mexicana | |
Auktor | Saussure, 1860 |
Utbredning | |
![]() Utbredningsområde med olika färg för underarterna | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Nordlig tamandua (Tamandua mexicana) är ett däggdjur som lever i Central- och norra Sydamerika. Arten livnär sig av myror och termiter. Den andra arten i samma släkte är sydlig tamandua och båda tillhör familjen myrslokar.
Den nordliga tamanduan har ett svart mönster som liknar en väst på den annars ljusbruna kroppen. Så kan den lätt skiljas från den andra arten i släktet.[2] Allmänt är den nordliga arten med en genomsnittlig kroppslängd av 56 cm (huvud och bål) något mindre än den sydliga arten (cirka 60 cm kroppslängd).[3] Till detta kommer en ungefär lika lång svans. Tydligare är skillnaden av öronens storlek som hos nordlig tamandua är 4 cm långa medan öronen av sydlig tamandua når 5 cm längd.[4]
Andra skillnader mellan arterna är inte synliga från utsidan. De differerar till exempel i skallens konstruktion[4] och i antalet svanskotor (31 till 39 för sydlig tamandua, 40 till 42 för nordlig tamandua).[3]
Då arterna har olika utbredningsområden behövs inte de nämnda kännetecknen för artbestämningen i naturen.[4]
Utbredningsområdets norra gräns ligger i södra Mexiko. I Sydamerika förekommer arten norr och väster om Anderna. Den sydligaste populationen lever i norra Peru och den östligaste populationen i gränsområdet mellan Colombia och Venezuela.[5]
Angående artens beteende se artikeln om släktet.
Sedan 1975 klassificeras nordlig tamandua och sydlig tamandua som självständiga arter.[6]
Den nordliga arten delas vanligen i fyra underarter.[5]
Nordlig tamandua jagas i mindre utsträckning av ursprungsbefolkningen och den faller ibland offer för trafikolyckor. Även skogsavverkningar påverkar arten. Allmänt är den inte sällsynt och IUCN listar den som livskraftig (LC).[1]
|