I den här artikeln kommer vi att utforska betydelsen av Nils Wilhjelm i det moderna samhället. Från dess relevans i akademin till dess påverkan på vardagen, spelar Nils Wilhjelm en grundläggande roll i vår förståelse av världen omkring oss. Genom en detaljerad analys kommer vi att undersöka de olika aspekterna och dimensionerna av Nils Wilhjelm, från dess historiska ursprung till dess nuvarande tillämpningar. På samma sätt kommer vi att överväga de olika perspektiv och tillvägagångssätt som har dykt upp kring Nils Wilhjelm, och på så sätt berika vår övergripande förståelse av detta ämne. Denna artikel försöker fördjupa sig i relevansen och innebörden av Nils Wilhjelm i vårt nuvarande samhälle, och erbjuder en panoramavy som låter läsaren förstå dess betydelse och omfattning i olika sammanhang.
| Nils Wilhjelm | |
| Tid i befattningen 12 mars 1986–2 december 1989 | |
| Monark | Margrethe II |
|---|---|
| Företrädare | Ib Stetter |
| Efterträdare | Anne Birgitte Lundholt |
| Född | 17 juni 1936 Köpenhamn, Danmark |
| Död | 6 mars 2018 (81 år) Nykøbing Falster |
| Politiskt parti | Det Konservative Folkeparti |
| Yrke | Direktör, politiker |
| Maka | Suzette Morville (gifta 1963) |
Nils Wilhjelm, född 17 juni 1936 i Köpenhamn, död 6 mars 2018 i Nykøbing Falster,[1] var en dansk godsägare, direktör, kammarherre, hofjægermester och politiker (Det Konservative Folkeparti). Han var industriminister i Poul Schlüters regeringar 1986–1989 och folketingsledamot 1987–1989. 1998 blev han kommendör av 1:a graden av Dannebrogsorden.
Nils Wilhjelm är son till överingenjören Erik Wilhelm och Grete Kier.[2] Han tog studentexamen från Holte Gymnasium 1955 och blev forstkandidat 1963 från Köpenhamns universitet.[2] Han arbetade sedan som assistent på Landbohøjskolens skogsbruksavdelning (1963–1967), som ledare för företaget Bruun Madsen & Wilhjelm A/S (1965–1967) och konsult för Crown Zellerbach Corp. USA (1967–1968).[2] Han blev sedan direktionssekreterare på Junckers Savværk (1968-1970) och direktör på Junckers Industrier A/S och A/S Sylvadan (1970–1986).[2] Senare var han även direktör för Incentive A/S (1983-1986) och ordförande av Industrirådet (1983–1986).[2] Han köpte godset Orenæs 1966, som han ägde till 1995.[2]
Wilhjelm var ordförande av en kommitté, tillsatt av regeringen, Wilhjelmudvalget (2000–2001).[3] Denna hade till uppdrag att utreda tillståndet för Danmarks natur, samt utarbeta en handlingsplan för biologisk mångfald och förslag på hur jordbruket, fiske- och skogsnäringarna kunde bli mer miljövänliga.[3] 2001 lade man fram rapporten En rig natur i et rigt samfund.
Wilhjelm var en passionerad filatelist.[2]
|