My Orionis

I den här artikeln kommer vi att ta upp ämnet My Orionis ur olika perspektiv, och analysera dess inverkan på dagens samhälle. Vi kommer att utforska de olika åsikter och argument som kretsar kring My Orionis, och försöka belysa dess relevans och implikationer i vårt dagliga liv. Från dess ursprung till dess utveckling kommer vi att dyka in i My Orionis för att bättre förstå dess inflytande på den moderna världen. Genom ett kritiskt och reflekterande förhållningssätt kommer vi att försöka reda ut de olika aspekterna som gör My Orionis till ett ämne av intresse och aktualitet, och bjuda in våra läsare att reflektera och bilda sig en informerad uppfattning om saken.

My Orionis (μ)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildOrion
Rektascension06t 02m 22,997s[1]
Deklination+09° 38′ 50,24″[1]
Skenbar magnitud ()+4,13[2] (4,30 + 6,27)[2]
Stjärntyp
SpektraltypA1 Vm / F2 V[3]
U–B+0,11 / +0,00[3]
B–V+0,14 / 9,43[3]
Astrometri
Radialhastighet ()+0,00[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +10,43[5] mas/år
Dek.: -39,09[5] mas/år
Parallax ()21,05 ± 0,68[5]
Avståndca 155  (ca 48 pc)
Absolut magnitud ()0,93 / 3,53 / 3,53[3]
Detaljer
Massa2,38[3][6] M
Radie2,85[3][6] R
Luminositet32,2[3][6] L
Temperatur8 300[3][6] K
Vinkelhastighet10[7] km/s
Andra beteckningar
My Orionis, My Ori, μ Orionis, μ Ori, 61 Orionis, 61 Ori, HR 2124, HD 40932, HIP 28614, BD+09° 1064, ADS 4617, WDS J06024 + 0939

My Orionis (μ Orionis, förkortat My Ori, μ Ori) som är stjärnans Bayer-beteckning, är en dubbel dubbelstjärna[6] belägen i den norra delen av stjärnbilden Orion. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 4,13[2], är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 21,1[5] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 155 ljusår (ca 48 parsek) från solen.

Egenskaper

Primärstjärnan My Orionis Aa är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass A1 Vm.[3] Den har en massa som är ca 2,4[6] gånger större än solens massa, en radie som är ca 2,9[6] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 32[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 8 300[6] K.

Konstellation

De fyra stjärnorna är kända som My Orionis Aa, My Orionis Ab, My Orionis Ba och My Orionis Bb. Samtliga fyra stjärnor är spektroskopiska, med A- och B-paren separerade från varandra med bara några tiondelar av en bågsekund. Hela systemet ligger cirka 155 ljusår från solen. [3][6]

My Orionis Aa är en A5 V metallinjestjärna i huvudserien av spektralklass A5 V. My Orionis Ab är en stjärna i huvudserien av spektralklass G5 V som kretsar kring My Orionis Aa på ett avstånd av 0,077 AE, eller dubbelt mot Merkuriusbanan kring solen. My Orionis Ba och Bb är stjärnor i huvudserien av spektralklass F5 V med en massa på 1,4 solmassor vardera och skenbar magnitud av 6,91. De är separerade från varandra med 0,078 AE. [3][6]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

  1. ^ Fabricius, C.; Høg, E.; Makarov, V. V.; Mason, B. D.; Wycoff, G. L.; Urban, S. E. (2002). "The Tycho double star catalogue". Astronomy and Astrophysics. 384: 180. Bibcode:2002A&A...384..180F. doi:10.1051/0004-6361:20011822.
  2. ^ Mason, Brian D.; Wycoff, Gary L.; Hartkopf, William I.; Douglass, Geoffrey G.; Worley, Charles E. (2001). "The 2001 US Naval Observatory Double Star CD-ROM. I. The Washington Double Star Catalog". The Astronomical Journal. 122 (6): 3466. Bibcode:2001AJ....122.3466M. doi:10.1086/323920.
  3. ^ Fekel, Francis C.; Scarfe, C. D.; Barlow, D. J.; Hartkopf, William I.; Mason, Brian D.; McAlister, Harold A. (2002). "The Quadruple System μ Orionis: Three-dimensional Orbit and Physical Parameters". The Astronomical Journal. 123 (3): 1723. Bibcode:2002AJ....123.1723F. doi:10.1086/339184.
  4. ^ Pourbaix, D.; Tokovinin, A. A.; Batten, A. H.; Fekel, F. C.; Hartkopf, W. I.; Levato, H.; Morrell, N. I.; Torres, G.; Udry, S. (2004). "SB9: The ninth catalogue of spectroscopic binary orbits". Astronomy and Astrophysics. 424 (2): 727. arXiv:astro-ph/0406573. Bibcode:2004A&A...424..727P. doi:10.1051/0004-6361:20041213.
  5. ^ van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  6. ^ Muterspaugh, Matthew W.; et al. (2008). "Masses, Luminosities, and Orbital Coplanarities of the μ Orionis Quadruple-Star System from Phases Differential Astrometry". The Astronomical Journal. 135 (3): 766–776. arXiv:0710.2126. Bibcode:2008AJ....135..766M. doi:10.1088/0004-6256/135/3/766.
  7. ^ Fekel, Francis C. (2003). "Rotational Velocities of B, A, and Early-F Narrow-lined Stars". The Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 115 (809): 807. Bibcode:2003PASP..115..807F. doi:10.1086/376393.

Externa länkar