Melbournes pendeltåg
Numera har Melbournes pendeltåg blivit ett aktuellt ämne inom olika samhällsområden. Dess inverkan har märkts i politik, ekonomi, kultur och människors dagliga liv. Sedan dess uppkomst har Melbournes pendeltåg väckt stort intresse och genererat debatter och diskussioner kring dess omfattning och konsekvenser. Denna artikel försöker utforska de många aspekterna av Melbournes pendeltåg, analysera dess inflytande i olika sammanhang och erbjuda en heltäckande bild av dess betydelse i det nuvarande landskapet. Genom ett multidisciplinärt förhållningssätt strävar vi efter att ta itu med Melbournes pendeltåg ur olika perspektiv och på så sätt bidra till en bredare och berikande förståelse för detta fenomen.
| Melbournes pendeltåg | |
 Ett tåg av tillverkaren Siemens i Melbourne. | |
| Allmänt | |
|---|---|
| Plats |  Melbourne |
| Antal linjer | 15 |
| Antal hållplatser | 222 |
| Antal passagerare | 243,2 miljoner (2018–2019)[1] |
| Organisation | |
| Invigd | 1854 |
| Infrastrukturförvaltare | Metro Trains Melbourne |
| Trafikoperatör | Metro Trains Melbourne |
| Biljettoperatör | Public Transport Victoria |
| Tekniska fakta | |
| Spårvidd | 1600 millimeter (bredspår) |
| Fjärrblockering | Ja |
| Framdrivning | Elmotorvagnståg samt dieselmotorvagnståg |
| Elektrifierad | Ja (förutom Stony Point) |
| Matning | 1500 V likström (luftledning) |
Melbournes pendeltåg finns i den australiska delstaten Victoria och körs sedan november 2009 av Metro Trains Melbourne.[2] Sammanlagt har pendeltågsnätet 222 stationer och en längd av 998 kilometer.[3]
Vagnparken utgörs av flera olika tågtyper. Äldst är tågen som tillverkades av Commonwealth Engineering och som kallas Comeng, en förkortning av tillverkarens namn. Dessa har sitt ursprung i ett avtal skrivet 1979 mellan Victorian Railways och Commonwealth Engineering.[4] Första exemplaret överlämnades till Victorian Railways den 25 september 1981 och var i tjänst tre dygn senare.[5] En annan tågtyp är High Capacity Metro Train som består av 7 vagnar[6] och rymmer 1 100 personer[7]. I centrala staden går tågen i pendeltågstunneln City Loop med tre underjordiska stationer.
-
City Loop med underjordiska stationer -
Flagstaff -
Melbourne Central -
Parliament
Referenser
Noter
- ^ Annual Report 2018–19, Docklands, Victoria: Public Transport Victoria, 2019, s. 20, ISSN 2202-8315, https://www.ptv.vic.gov.au/assets/default-site/footer/data-and-reporting/annual-report/6b8c2cff5a/PTVH4043-Annual_Report_2019-A4-v1_ONLINE.pdf, läst 23 mars 2020
- ^ ”Metro Trains Melbourne - case study” (på engelska). UGL Limited. Arkiverad från originalet den 29 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190629032832/https://www.ugllimited.com/en/case-studies/current/metro-trains-melbourne. Läst 25 mars 2020.
- ^ ”Who we are” (på engelska). Metro Trains Melbourne. https://www.metrotrains.com.au/who-we-are/. Läst 23 mars 2020.
- ^ Dunn 2013, s. 124.
- ^ Dunn 2013, s. 131–132.
- ^ ”First HCMT moves to new home” (på engelska). Downer. 10 december 2018. Arkiverad från originalet den 30 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190630/https://www.downergroup.com/first-hcmt-moves-to-new-home. Läst 24 mars 2020.
- ^ ”High Capacity Metro Trains Project” (på engelska). Department of Transport. Arkiverad från originalet den 8 mars 2020. https://web.archive.org/web/20200308175014/https://transport.vic.gov.au/our-transport-future/our-projects/high-capacity-metro-trainse. Läst 24 mars 2020.
Tryckta källor
- Dunn, John (2013) (på engelska). A History of Commonwealth Engineering Volume 4: 1977–1985. Rosenberg Publishing. ISBN 9781922013514
| |||||