I dagens värld har Margit Friberg blivit ett intresseämne som genererar debatt och diskussion inom olika områden. Med tidens gång har Margit Friberg fått relevans i samhället och dess inverkan har noterats i olika aspekter av det dagliga livet. Från dess ursprung till nutid har Margit Friberg genomgått betydande omvandlingar som har markerat dess utveckling och utveckling. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Margit Friberg, analysera dess inflytande i olika sammanhang och undersöka dess betydelse i den samtida världen.
Margit Friberg | |
![]() | |
Född | 17 juli 1904 Smedby församling, Öland |
---|---|
Död | 17 april 1997 (92 år) Landeryds församling, Linköping, Östergötland |
Yrke | Författare |
Nationalitet | Svensk ![]() |
Språk | Svenska |
Verksam | 1942–1993 |
Genrer | Skönlitteratur |
Ämnen | Historia |
Noterbara verk | Mitt liv är en våg (1942) |
Priser | Folket i bilds romantävling (1942), Landsbygdens författarstipendium (1970), Årets ölänning (1986) |
Make/maka | Gunnar Y. Friberg (g. 1932–1980). |
Margit Regina Friberg, ogift Hasselbaum, född 17 juli 1904 i Smedby församling på Öland,[1] död 17 april 1997 i Landeryds församling i Östergötlands län[2], var en svensk författare med företrädesvis öländska motiv i sin produktion.
Margit Friberg var dotter till sjökaptenen och kustskepparen Melker Hasselbaum och hans hustru Alma Karlsson, men växte till stor del upp hos sina farföräldrar i Gåsesten på Öland efter att hennes mor avlidit.[3] Hon genomgick folkskolan i Smedby och därefter kontoristutbildning vid Stockholms borgarskola.
År 2002 bildades Margit Fribergsällskapet för att uppmärksamma författarens gärning. Man har bland annat givit ut fyra av Fribergs böcker i nytryck, Rosenkind (2006), Mitt liv är en våg (2009), Skog har öron, mark har ögon (2012) och Vandrar-Mari (2014).[4][5]
Ölands turistbyrå ordnade sommartid vandringar med Margit Friberg-tema.[6]
Hon var från 1932 gift med redaktör Gunnar Y. Friberg, Västervik,[7] död 1980.[2] Hon är begravd på Smedby kyrkogård,[8]
|