Lilliesvärd

I dagens värld är Lilliesvärd ett ämne som har blivit allt mer aktuellt. Från dess återverkningar på samhället till dess påverkan på ekonomin och miljön har Lilliesvärd blivit en kontaktpunkt för både experter och medborgare. För att bättre förstå detta fenomen och dess implikationer är det avgörande att undersöka det ur flera perspektiv och upptäcka dess verkliga omfattning. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Lilliesvärd, vilket ger en omfattande översikt som sträcker sig från dess historia till dess möjliga lösningar. Med detta hoppas vi kunna belysa Lilliesvärd och främja en informerad diskussion om dess betydelse idag.

Lilliesvärd
UrsprungSteiermark, Österrike Österrike
Upphöjd1764 (Friherrlig värdighet)
StamfarMattias Vult
Adlad9 februari 1689
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1689
GradAdlig ätt nr 1153
Länk URLSida på riddarhuset.se
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1913 (Svärdssidan)

Lilliesvärd var en svensk adelsätt, varav en gren hade friherrlig rang. Ätten, som först var borgerlig, hette innan adlandet Vult eller Fult.

Ättens stamfader var borgaren och körsnären Mattias Vult i Zullichau i Schlesien, vars son Elias Vult (1608-1699) inkom till Stockholm, Sverige, på grund av religionsförföljelser. I Stockholm var han liksom fadern körsnär, samt blev ålderman och uppges ha blivit förmögen. Hans hustru, Juliana von Kothen, tillhörde en adlig ätt från Holstein. Ena sonen, Johannes Vultejus, var överhovpredikant hos drottning Hedvig Eleonora och sonen till denne adlades Vult von Steijern. Överhovpredikantens bror, Gabriel Vult, var i krigstjänst för Sverige, påven i Rom, Tysk-romerska riket och Frankrike, och när han 1678 återkom till Sverige gick han med i livregementet till häst för att sedan förflyttas till Jämtlands kavallerikompani av livregementet. Han adlades 1689 med namnet Lilliesvärd, och hade då rangen av löjtnant. Hans hustru var Catharina Silfverström, brorsdotter till Ægidius Otto, som han 1683 sammanvigdes med kungligt tillstånd.

Makarna fick flera barn. En av sönerna, generalmajor Magnus Daniel Lilliesvärd, upphöjdes 1764 till friherre. Den friherrliga ätten slocknade på spinnsidan 1816 med Sofia Elisabet Lilliesvärd.

Den adliga ätten fortlevde med flera bröder till Magnus Daniel Lilliesvärd, vilka verkande inom militären liksom merparten av de efterkommande. Ätten slocknade på svärdssidan med den siste medlemmen, bruksbokhållaren Carl Johan Lilliesvärd 1913.

Källor

  • Adelsvapen
  • Adelsvapen
  • Sveriges dödbok 1901-2009
  • Sveriges ridderskaps- och adels-kalender, Volym 6, 1865