I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av La farsa amorosa, ett ämne som har fångat uppmärksamheten och intresset hos människor runt om i världen. Med en rik historia och betydande inflytande på olika aspekter av det dagliga livet har La farsa amorosa spelat en grundläggande roll i samhället över tid. Genom en djupgående analys kommer vi att undersöka de olika aspekterna och dimensionerna av La farsa amorosa, från dess ursprung och utveckling till dess inverkan idag. Oavsett om du är expert på La farsa amorosa eller bara går in på det här ämnet kommer den här artikeln att ge dig värdefull information och unika perspektiv som gör att du bättre kan förstå dess betydelse och relevans i dagens värld.
La farsa amorosa är en opera i tre akter med musik av Riccardo Zandonai och ett libretto av Arturo Rossato och Carlo Zangarini efter Pedro Antonio de Alarcóns[1]roman El sombrero de tres picos (Den trekantiga hatten) (1874), som också låg som grund till Manuel de Fallas balett med samma namn[2] och Hugo Wolfs opera Der Corregidor.[3]
Librettot, skrivet av Zandonais mångårige samarbetspartner Arturo Rossato, utspelas i Lombardiet men har behållit de spanska namnen. Bland rollerna återfinns unikt nog två kärlekskranka åsnor: Ciccio och Checca.
Operan är komisk och var ett försök att återskapa traditionen med opera buffa, vilken hade blomstrat i Italien under 1700-talet och det tidiga 1800-talet.
La farsa amorosa skulle bli Zandonais sista fullbordade opera och den hade premiär den 22 februari 1933 på Teatro dell'Opera di Roma.
| Roller | Röststämma | Premiärbesättning 22 februar 1933 Dirigent: Riccardo Zandonai |
|---|---|---|
| Don Ferrante | baryton | Carmelo Maugeri |
| Donna Mercedes | mezzosopran | Sara Ungaro |
| Frulla | tenor | Alessio De Paolis |
| Giacomino | tenor | Adelio Zagonara |
| Lucia | sopran | Mafalda Favero |
| Orsola | mezzosopran | Agnese Dubbini |
| Renzo | tenor | Nino Bertelli |
| Spingarda | bas | Salvatore Baccaloni |