I dagens värld har Kungariket Montenegro blivit ett ämne av stor relevans och intresse för människor i alla åldrar och bakgrunder. Med teknikens framsteg och globaliseringen har Kungariket Montenegro fått en oöverträffad betydelse i vårt moderna samhälle. Både på ett personligt och professionellt plan spelar Kungariket Montenegro en avgörande roll i vårt dagliga liv och påverkar våra beslut, mellanmänskliga relationer och sätt att se världen. Det är därför det är viktigt att grundligt förstå Kungariket Montenegro och dess implikationer, för att framgångsrikt kunna navigera i den samtida världen. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter och perspektiv relaterade till Kungariket Montenegro, för att belysa detta ämne som är så relevant idag.
Kungariket Montenegro | ||||
Краљевина Црнa Горa Kraljevina Crna Gora (serbiska) | ||||
| ||||
![]() |
![]() | |||
Flagga | Vapen | |||
Valspråk: Krst, dom, sloboda Крст, дом, слобода "Kors, hem, frihet" | ||||
Nationalsång: 'Ubavoj nam Crnoj Gori Убавој нам Црној Гори "Till vårt vackra Montenegro" | ||||
![]() | ||||
Huvudstad | Cetinje (1910–1916) | |||
Språk | Serbiska | |||
Religion | Serbisk-ortodox kristendom | |||
Statsskick | Konstitutionell monarki | |||
Bildades | 28 augusti 1910
| |||
Upphörde | 28 november 1918
| |||
Areal | 9 475 kvadratkilometer (3,658 engelska kvadratmil)) 14,442 kvadratkilometer (5 576 engelska kvadratmil) km² (1910 1912) | |||
Valuta | Montenegrinsk perper |
Kungariket Montenegro (serbiska: Краљевина Црнa Горa, Kraljevina Crna Gora) var ett kungarike i Sydösteuropa.
Huvudstad var Cetinje. Valutan var montenegrinsk perper. Staten var en konstitutionell monarki, men fungerade i praktiken som en absolut monarki. Kungariket Serbien och Montenegro gick 1918 ihop för att bli ett jugoslaviskt kungarike tillsammans med de tidigare Habsburgdistrikten.
Kungariket Montenegro utropades av Knjaz Nikola (Nikola I) i Cetinje den 28 augusti 1910.
Balkankrigen (1912 – 1913) blev början till kungarikets upplösning. Montenegro gjorde territoriella vinningar genom att dela på Sandžak med Serbien den 30 maj 1913. Detta visade sig dock vara till skada, då det betydde att ett territorium införlivades utan att stora delar av befolkningen kände någon enighet med Montenegro. Dessutom fick man lämna den nyss intagna staden Shkodra till Albanien på stormakternas begäran, fastän Montenegro redan offrat 10 000 liv på att ta staden från det Osmanska rikets (Albanien) soldater ledda av Esad Pasha.
Under första världskriget (1914 – 1918) var Montenegro allierade med de allierade i första världskriget. Från 15 januari 1916 till oktober 1918 var Montenegro ockuperat av Österrike-Ungern.
Den 20 juli 1917 skrevs Korfudeklarationen på; om Montenegros enande med Serbien. Den 26 november 1918 förklarades Montenegro enat med Serbien. Nikola I stödde återförening med Serbien för att bilda en stor serbisk stat för alla serber men hamnade i konflikt med Kung Alexander som var regent i Serbien. Oenigheten handlade om vem som skulle styra det nya kungariket. Nikola I avsattes och gick i exil.