Kejsarskarv
I dagens värld har Kejsarskarv blivit ett ämne av stor relevans och intresse för olika samhällssektorer. Effekten av Kejsarskarv har återspeglas på flera områden, från politik till teknik, inklusive kultur och ekonomi. Det är onekligen att Kejsarskarv har skapat en djup debatt och har väckt stort intresse över hela världen. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Kejsarskarv, och analysera dess inflytande i olika sammanhang och dess relevans idag.
| Kejsarskarv Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Sulfåglar Suliformes |
| Familj | Skarvar Phalacrocoracidae |
| Släkte | Leucocarbo |
| Art | Kejsarskarv L. atriceps |
| Vetenskapligt namn | |
| § Leucocarbo atriceps | |
| Auktor | King, 1828 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Phalacrocorax atriceps | |
.jpg) Underarten atriceps | |
Kejsarskarv[2] (Leucocarbo atriceps) är en fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar.[3] Den förekommer i södra Sydamerika. Det råder oenighet om närbesläktade skarvar på ögrupper i södra Indiska oceanen, på Antarktishalvön och Macquarieön söder om Australien utgör egna arter eller bör anses vara en del av kejsarskarven.
Utseende
Kejsarskarven är en rätt stor (72 cm) svartvit skarv. I sommardräkt är ovansidan blåglänsande svart med vitt skulderband och undersidan vit med svarta "lår". Under parbildningen syns gula eller orangefärgade "vårtor" i pannan samt vita tråddun på huvudsidan och en framåtböjd spretig tofs. Den skiljs från magellanskarven på blå ögonring, de gula årtorna, det vita skulderbandet och vit framhals. De olika närbesläktade arterna på ögrupper i södra Indiska oceanen, på Macquarieön och Antarktishalvön är alla mycket lika.[4]
Läte
Under häckningen hörs skällande "aark" från hanen och liknande läten.[5]
Utbredning och systematik
Kejsarskarven behandlas endera som ett komplex med arter eller som en enda art. Vissa, bland andra BirdLife International, behandlar arterna sydgeorgisk skarv (L. georgianus), crozetskarv (L. melanogenis), antarktisskarv (L. bransfieldensis), heardskarv (L. nivalis) och macquarieskarv (L. purpurascens) alla som underarter till kejsarskarven.[1][6] Även kerguelenskarven (L. verrucosus) behandlas också av vissa som underart till kejsarskarven.[6] I mer begränsad mening delas kejsarskarven in i två underarter med följande utbredning:[3]
- Leucocarbo atriceps atriceps – förekommer på öarna och kusterna i södra Argentina och Chile
- Leucocarbo atriceps albiventer – förekommer på Falklandsöarna
Släktestillhörighet
Kejsarskarv placerades tidigare ofta i släktet Phalacrocorax. Efter genetiska studier[7] som visar på att Phalacrocorax består av relativt gamla utvecklingslinjer har det delats upp i flera mindre, varvid kejsarskarven med släktingar lyfts ut till släktet Leucocarbo.[3][8]
Skarvarnas släktskap
Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[9] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[3]
Levnadssätt
Kejsarskarven är en helt havslevande kolonihäckare som är sällskaplig året runt och kan uppträda i täta flockar med tusentals individer.[4]
Status och hot
Internationella naturvårdsunionen IUCN bedömer hotstatus för alla arter i komplexet (se ovan) tillsammans, som livskraftig. Både populationens storlek och utveckling är okänd, men utbredningsområdet är mycket stort.[1]
Bilder
-
-
Underarten albiventer
Noter
- ^ Birdlife International 2018 Leucocarbo atriceps . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 1 december 2018.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- ^ Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1
- ^ Orta, J., Garcia, E.F.J., Christie, D.A., Jutglar, F. & Kirwan, G.M. (2020). Imperial Shag (Leucocarbo atriceps). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52649 23 februari 2020).
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
- ^ Kennedy, M., and H.G. Spencer (2014), Classification of the Cormorants of the World, Mol. Phylogenet. Evol. 79, 249-257.
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
- ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning
Externa länkar
Wikispecies har information om Leucocarbo atriceps.
Wikimedia Commons har media som rör Leucocarbo atriceps.
|