Kalle Jutila

Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Kalle Jutila, som har varit föremål för stort intresse och debatt under de senaste decennierna. Kalle Jutila har fångat akademiker, professionella och allmänhetens uppmärksamhet på grund av dess inverkan på olika aspekter av det samtida samhället. I den här artikeln kommer Kalle Jutila att analyseras på djupet och utforska dess ursprung, utveckling, implikationer och möjliga framtidsscenarier. Olika perspektiv, teorier och studier kommer att undersökas som kommer att belysa detta fenomen, vilket gör att läsaren kan få en heltäckande och kritisk förståelse av Kalle Jutila. Genom den detaljerade granskningen av detta ämne försöker vi främja reflektion och dialog kring Kalle Jutila, vilket bidrar till att förstå och generera nya idéer och tillvägagångssätt för att möta de utmaningar det ger.

Kalle Jutila
Född27 januari 1891[1]
Birkala, Finland
Död21 juni 1966 (75 år)
Medborgare iFinland
SysselsättningPolitiker[2], agronom
Befattning
Ledamot av Finlands riksdag
ArbetsgivareHelsingfors universitet
Politiskt parti
Centern i Finland
Utmärkelser
Grand-croix de l'ordre royal de Saint-Sava (1934)[3]
Officer av Kungariket Ungerns förtjänstorden (1934)[3]
Storkorset av Oranien-Nassauorden (1937)[3]
Vita stjärnans orden, första klass (1937)[4]
Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden (1940)[3]
Vinterkrigets minnesmedalj[3]
Frihetskrigets minnesmedalj med ros[3]
Redigera Wikidata

Kalle Teodor Jutila, född 27 januari 1891 i Birkala, död 21 juni 1966 i Helsingfors, var en finländsk jordbruksexpert och politiker.

Jutila blev filosofie doktor 1922, och var 1928–38 innehavare av den Kordelinska professuren i agrarpolitik vid Helsingfors universitet och tillhörde därefter Finlands Banks direktion intill 1958. Han var även sändebud i Washington, D.C., 1945–51.

Jutila tillhörde Agrarförbundet och var 1927–28 minister utan portfölj i J.E. Sunilas första regering och biträdande lantbruksminister 1928. Han var lantbruksminister i Toivo Mikael Kivimäkis regering 1932–36 och återkom på denna post 1945 och 1953–54. Han var folkförsörjningsminister 1944–45.

Utmärkelser

Källor

Noter